Sist jag var på biblioteket så såg jag att det fanns en bokcirkel. Jag undrade vad det innebar och de förklarade att man läste en bok och sedan diskuterade man den. Om jag ville veta mera skulle jag fråga en speciell bibliotekare.
Idag var den bibliotekarien på biblioteket och jag frågade lite grann. Samtalet gick trögt i början eftersom jag inte är så bra att föra en konversation ibland.
Men han var jättetrevlig. Han sa att de i bokcirkeln skulle läsa något modernt nordiskt.
"jaha" tyckte jag "hur får man tag i en sådan bok?"
"Ja det finns massor." sa han.
"Jaha." ( säger jag och kan bara komma på Astrid Lindgren och Elsa Beskow i panikens stund.)
"Öh kan du hjälpa mig hitta någon bok?"
"Ja vad gillar du?"
"Det vet jag inte. Men inte svenskt. Kanske finskt?"
"Vad var den bästa senaste bok du läste?"
"Boken om Lisbeth Salander av Stieg Larsson. Oj den var tydligen svensk." ( pinsamt pinsamt.) Tack och lov så sa han inget om det.
"Gillar du deckare?"
"Öh jag tror det. John Grisham är bra."
"Ja men då kan vi testa laitalenonen" eller vad det nu var han sa och rusade iväg.
Jag fick kämpa med att hålla hans fart.
Tankarna malde. Vad var det nu författaren hette? Kan jag verkligen diskutera boken om jag inte kan uttala namnet? Äh det ordnar sig nog. Om jag läser namnet 10 gånger långsamt så lär jag mig det nog.
Han drar fram en bok. "Den här blir bra." jag hinner knappt se boken innan nästa fråga haglar över mig.
"Gillar du komedier?"
Jag ser frågande ut.
"Du vet roliga böcker där man skrattar."
Jovisst vet jag vad en komedi är. Problemet är bara det att det som andra tycker är roligt brukar jag tycka är tråkigt. Men det vågar jag ju inte säga.
"Den här är så underbar det är: Ytterligare-ett-krångligt-finskt-efternamn-som-dessutom-skall-vara-känt.
som har skrivit den. Den här boken är bäst. Det handlar om en som vill ta livet av sig."
Jag står som ett fån och undrar var komedin är när han fortsätter:
" Men så får han en idé. Det är kanske finns flera som vill ta livet av sig. Så han samlar ihop ett gäng självmordskandidater."
Åh herregud är du SÄKER på att det är en komedi? tänker jag. Det här är något sjukt som min bästa kompis Jonas skulle kunna läsa och tycka vara hysteriskt roligt. Men jag. Nej det tvivlar jag på. Men jag fortsätter att se intresserad och imponerad ut. ( tror jag sanningen är nog att jag ser totalt förskräckt ut.)
Medan han förklarar att de skaffar sig en buss och planerar att åka till Spanien för att sedan ta livet av sig genom att åka ner för ett stup.
Är det inte enklare att hänga sig eller nåt? Det finns ju massor av andra snabba och bra alternativ. En bok om en grupp klantiga självmordskandidater och det vill folk läsa? Och det skall dessutom klassas som komedi? Jag börjar bli gammal.
Nåja bibliotekarien rusar vidare genom biblioteket och snappar upp en bok.
Ett öga rött.
Hm titeln är bekant. Det var ju det de frågade om ett korsord som vi löste och jag har hört titeln någonstans tror den blivit film. Vid en närmare titt upptäcker jag att omslaget till boken är fult. Den ser arabisk ut. Hjälp vad är det här. Den är säkert tung eftersom den är känd. Jösses vad fördomsfull jag är. Det är ju bara en bok den kan ju innehålla vad som helst.
Jag hinner kanppt tänka klart innan han snappar åt sig boken populärmusik från vittula.
Åh nej glöm det.
"Den där boken innehåller ju bara sex och fylla säger jag."
"Vad tråkigt att du tycker så." sa bibliotekarien och ställer tillbaka den.
Det slog mig att egentligen vet jag inte det exakt vad den handlar om, men den boken vill jag bli besparad. Nog med äventyr för en dag.
Själv hittade jag en bok med titeln Mandrake som jag tyckte var trevlig. Den handlade om agenter och det gillar jag och att mitt nya operativsystem heter Mandriva ( före detta Mandrake. ) var inte till någon nackdel. Datornörd som jag är. Finns det nordiska datorböcker föresten?
Nåja helt plöstsligt står vi med en trave böcker som han reserverar åt mig som talbok.
Jag säger inte mycket. jag undrar vad jag har gett mig in på. Massa titlar och författare jag inte känner till. Och det värsta av allt.
Jag kan inte tala i grupp. Jag får tunghäfta och säger konstiga saker. + att min svenska lärare förväntade sig saker av mig som jag inte riktigt fattade vad hon ville när det gällde bokrecensioner så jag har prestationsångest bara jag hör ordet bokrecension.
Jag har god lust att bara säga:
"Jag vet inte om jag vågar prata inför grupp. Jag vet inte om jag kan förklara boken. Jag uppskattar saker som andra kanske inte uppskattar och lägger inte märke till saker som man borde lägga märke till."
Jag har lust att skrika:
"Jag har aspergers! Det är nog därför jag inte klarar av det. Jag vill egentligen bara prova på hur det är. Egentligen vill jag bara sitta i ett hörn och lyssna. Inte prata."
Men nej jag bara stod där och tackade för mig och instämde att ja då syns vi den 26:e och dina böcker kommer nog snart.
Vad har jag gjort? Hur gick det här till?