onsdag 24 februari 2010

Nu blir det ljusare

Äntligen har jag fått besked hur det blir med boendestödet. Jag kommer att få ha min gamla boendestödjare 1 gång i mänaden. Vad bra. Då kanske vi kan skapa lite ordning och komma fram till saker tillsammans som jag kanske kan ta med de nya boendestödjarna som jag har kvar 2 gånger i veckan. Men jag måste säga att informationen varit urusel. Dels var cheferna diffusa i början. Men sedan visade det sig att chef nr 2 inte informerar oss ordentligt. När jag satt i mötet med chef nr 1 och nr 2 så kom vi fram till saker som jag ocjh boendestödjarna skulle göra och tänka på. Men när jag pratade med boendestödjarna visade det sig att de inte fått informationen och jag undrar ju så klart varför de inte gör som de skulle göra. Inte heller meddelande chef nr 2 mig om min gamla boendestödjare. Det fick jag reda på när jag ringde chef nr 1.

Sedan var jag hos psykologen i måndags. Det ser lovande ut. Han verkar bra och nu har vi benat ut allt. Det jag trodde var panikångest visade sig vara ångest och det som jag trodde var ångest var tvångstankar. Det är lätt lustigt egentligen för om man undrar om man stängt av kaffebryggaren och går och kollar och sedan kollar igen eller om man undrar om man låst dörren och kollar det ideligen eller tänker på det mycket då trodde jag att det var oro. Och oro trodde jag var ångest. Ja ja där ser man livet är inte alltid vad det ser ut som.

I helgen var jag och fotograferade en del. Jag fick problem med ryggen förförra söndagen och det blev inte bättre av mina helgbravader så jag har tagit det jättelungt. Jag fick panik i måndags när jag insåg att jag inte kunde sitta på en stol. Nacken orkade inte hålla upp huvudet. Men nu är det bättre.

Jag har köpt en trådutläsare ( fjärrkontroll med sladd ) till min kamera. Så nu hoppas jag att jag kan ta kort utan att frysa fingret av mig och kanske också kunna ta kort med lite andra inställnigar som gör att det tar så lång tid innan kortet tas från det att jag tryckt på knappen vilket gör att jag har tröttnat på att stå still och det blir suddigt men det skall det inte bli med denna grej.

Jag fick faktiskt användning av den nu. Jag gjorde ett armband som jag fotograferade med trådutlösaren. Det har varit roligt att vörja pärla igen efter ett långt uppehåll men som sagt var jag kan knappt sitta så det blir mini stunder jag pärlar och mycket vilande emellan.

söndag 21 februari 2010

SMS-bloggat från mobilen

leggings tunna jeans termobyxor tunn polo tr�ningsjacka cardigan med 15 procent ull jacka fuskkrage tunna strumpor ulltofflor boots m�ssa ochvantar nu skall det ut och fotograferas

torsdag 18 februari 2010

Sveriges klantigaste fotograf.

Det är jag det! Näör jag skulle gå till korsordscafét så hörde jag ett konstigt ljud. Wow! Det var en hackspett som hackade på en björk. Vilken lycka jag som alltid velat fotografera en hackspett. Jag fick vända tillbaka och hämta kameran. Plötsligt inser jag att jag bara har en vante. Oj då! Den låg på uppfarten. Jag skyndade för att hämta den. Tror ni inte att det kommer en bil då? Framför mig ser jag en platt överkörd blöt och smutsig mocka handske. Jag gör lite konstiga gester till bilföraren ( fast de är ganska tafatta för jag har insett att det inte spelar någon roll vilken gest jag gör. Det finns ingen gest som säger att det ligger en vante på marken kör inte över den!) Jag står andlös och tittar på. Blev vanten överkörd eller inte? Det var på millimetern. Puh. Jag skyndade tillbaka för att hämta vanten och förklarade mig för bilföraren. Jag tror hon tyckte jag var fånig för hon förklarade att hon inte kunde se vad som ligger på backen och att jag skulle hålla ordnig på mina grejor. Hm om jag inte haft ordning hade jag inte vetat att jag tappat den. Nåja upp och hämta kameran. När jag väl är nere så kommer Måns och jag pratar med honom en stund. När jag väl skall ta kort så är hackspetten så liten och så långt borta. Konstigt jag har ju ett bra objektiv. Så illa kan det väl inte vara? Näe då har klantarslet ( jag) självklart vridit objektivet åt fel håll. Snabbt vrider jag åt andra hållet och hackspetten är i sikte "Men va f-n är hackspetten?" Tja den hade såklart tröttnat. Jag såg ett gäng promenera på vägen nedanför och misstänkte att det var korsordscafe deltagera. Men eftersom jag inte var säker vågade jag inte ropa dessutom var jag andfådd efter allt spring i trapporna. Jag lyckades komma ikapp dem strax före biblioteket. Gissa vad de sa! "Vi hade just en älgupplevelse!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" Kan ni tänka er när jag är utrustad med kamera så kommer jag bara några sekunder för sent. Det hade tydligen kommit en älgmamma med kalv. Mamman sprang över vägen och kalven vågade inte ta sig över så mamman fick springa tillbaka och lugna kavlen och sedan sprang de över igen och det var tydligen en hel del bilar. Jag vet inte men efter dagens fotomisslyckanden funderar jag på om det inte är lugnast att samla på frimärken. ( Fast då är det väl någon klant som öppnar fönstret.) jag trycker på avtryckaren och inget händer! Vaddå? Är det fel inställnigar? Varför klcikar det? Ljuset är bra, avståndet och allt fattar ingenting. Bäst att kolla vad det står i displayen. "No CF" Ja en ljudlig svordom kom från mig. Jag insåg i denna stund att man nog skall vara tyst annars skrämmer man objektet. Jag lät Måns vakta kameran medan jag snabbt som attan sprang upp och tog ur minneskortet från datorn. Ner för tre trappor igen, sätta i minneskort och fota.

SMS-bloggat från mobilen

hur g�r man f�r att H�LLA F�tterna varma? Anv�nder man flera par strumpor? Jag beh�ver alla h�lla v�rmen i kylan tips jag kan f� skall st� stilla i kylan och fotografera en l�ngre tid

onsdag 17 februari 2010

Dagens äventyr

I dag blev jag väckt. Det var nämligen vi i 65:an fast i en annan kommnun. Så jag pallrade mig upp och så åkte vi iväg med några bilar för att vara hejaklack. Vi förlorade. Sedan var det stickcafé.

Jag påbörjade en fjäril för ungefär 2 år sedan. Den har legat i min pärllåda hela tiden utan att jag vetat vad jag skulle göra med den. Anledningen var nämligen att den fjärdedelen jag gjorde var ganska stor. Lägger man sedan till tre fjärdedelar så skulle den bli så stor att den skulle vara olämlig som smycke. När jag titttade på den så kom jag på att man kunde ha den som en droppe. Så jag satte ett halsband på den och bar den idag. Kan ni tänka er! Det var 2 stycken som såg den och sa att den var fin ( varför finns det inga animerade smilysar som gör volter?) Det brukar aldrig vara någon annars som säger något om mina smycken.

Om jag får skryta lite grann så måste jag säga att jag kände mig lite chic i mina reakläder och mitt halsband. Föresten Haléns har 40% rabatt på stickade kläder fram till den 19:e

När jag räknade efter vad det kostade som jag hade på mig idag fick jag hjärtsnurp. Inte för att det var så dyrt utan för att det var så billigt. Jeans 42.90 cardigan 75 polo 15 om jag har räknat rätt så borde det bli 132.90. Jösses.

Jag bad en granne ta kort. På något mysko vänster så hamnade jag inte i mitten. Att fotografera måste tydligen vara en konst för oftast när jag ber folk ta kort så blir det konstiga vinklar. Att huvudet inte är med är medvetet. Men jag kunde varit i mitten. Ibland blir jag ledsen när min omgivning inte kan ta bra kort för det blir inga minnen att spara på för jag kan inte ta kort på mig själv. Först fick personen gota med min stora systemkamera och personen sa: "Vilken rolig kamera!" He he tro sjutton det. Sedan bad jag personen fota med mobilen och det gick sådär. Många instruktioner innan personen förstod var linsen satt. He he golvet blev nog fotat. I alla fall när personen fotat och det inte blev bra sa personen: "Digitalkameror är inte bra!" Jag påpekade att det var en mobiletelefon och då blev personen förvånad. Nåja om man tänker efter så var kameran innan en digitalkamera och den är det inget fel på. Ha ha ha ha det gäller att tänka på vad man säger. Speciellt när man inte vet vad man pratar om

lördag 13 februari 2010

Varje gång jag grät på tåget satt den snygga killen längst bak och såg mig.

På tåget till hotellet satt den snygg kille. Vi tittade lite grann på varandra och när jag steg av hjälpte han mig att bära mina grejor. Jag gick till mitt rum och han till sitt. Nästa dag var jag i skolan., På vägen hem satt jag och grät. När jag tittade upp såg jag att den snygga killen satt på tåget och såg mig gråta. Nästa dag i skolan så stoppade läraren mig efter lektionen. Han ville prata med mig om mitt gymnasieval. Vilken inriktning jag skulle väloja. Paniken grep tag i mig och jag lyckades smita undan. På tåget hem så grät jag hysteriskt eftersom jag visste att jag aldrig kunde bli it detektiv eller tekniker på grund av att jag inte kan studera. Mitt närminne lägger av, balanssinnet krånglar och jag har svårt för att läsa längre texter. Jag grät, och grät och grät. Gissa vem som satt på tåget? Jovisst den snygga killen. Jag skämdes för varje gång jag satt på tåget så grät jag. Men även denna gång hjälpte han mig att bära mina grejor. Trots gråten. Han presenterade sig och sa att han var kusin med någon som hette Reid. Medan jag var på mitt rum så ringde Selma och talade om att i en lokaltidning fanns det en artikel om Reid. Reid hade gjort uttalanden om att hon var mitt största fan och att vi vra bästa kompis med rektorn. Jag tror även det var något om något bröllop mellan Victoria. Jag blev helt vansinnig. Vad hade denna Reid som jag inte ens kände för rätt att utala sig om mig och påstå att jag skulle på bröllop. Att jag var bästa kompis med rekorn. Och hur kunde Reid vara ett feliciafan? När vi inte ens känner varandra? Gissa om jag hade bråttom med att ta reda på hur det förhöll sig. Tyvärr fick jag aldrig reda på Reids uttalanden eller vem det var. Jag fick heller aldrig reda på om jag fick min drömprins för jag vakande och upptäckte att jag hade drömt detta. Visst var det spännande? Man kan ha ganska kul på nätterna. Men jag blir oftast glad när jag vaknar upp till min trista vardag för det kan vara ganska intensivt i drömmarnas värld.

tisdag 9 februari 2010

SMS-bloggat från mobilen

Jag var i radion nyss fy vad pinsamt jag trodde de skulle g�ra en sammanfattning men de klippte ihop mitt telefonsamtal

SMS-bloggat från mobilen

p� v�gen till bridgen s�g jag en budbil. Killen som levereade gavc n�gra isbitar p� ett trappr�cke en karate spark s� att de lossnade ska jagtill�gga att han s�g ut som en buse ocks�? (vadd� tantvarning:-D) Det tar ett tag innan vissa mognar trots anst�llning och troligtvis egen lya. Hoppas bara han sparkar p� d�da ting.

Utsövd och förvirrad

God morgon Jag är utsövd och förvirrad. Förvirringen består i att jag är uppe såpass tidigt. (På sista tiden har jag sovit till ca kl 14) och att jag inte har speciellt ont i kroppen. Jag är så van vid att alltid ha ont i axlarna. I går natt tog jag fleecefilten och begravde hela överkroppen inklusive huvudet. Detta innebär att axlar och allt har legat isolerat inatt. Toppen :) Normalt sett brukar man ju låta täcket sluta precis strax under hakan så att axlarna blir utan täcke. Det är en härlig men skum känsla att in ha ont. Jag gpr omkrong och ler för mig själv.

Idag skall jag spela bridge. Trots att jag bestämt mig för att inte fortsätta. Den ena tanten som var med ringde igår och frågade om jag skulle med. Och eftersom hon skulle gå så går jag med. Det är väl lite olika orsaker. Dels för att hon inte skall vara ensam nybörjare och dels för att jag blev glad att någon ringde och frågade efter mig. Men jag hoppas verkligen att vi får lov att spela och inte bara sitta och titta på för det var ganska tråkigt.

Jag hoppas ni får en fin dag. Jag har härt talas om att det skall snöa.

måndag 8 februari 2010

Lite snö och isbilder

Förra tisdagen tog jag lite kort. Här är de.

En gång i tiden hade vi ett staket.

När jag såg dessa istappar tycket jag att den yttersta såg lite konstig ut.

Det kanske bara min fantasi som är lite konstig för när jag såg den från andra hållet såg den ut som en vanlig istapp. Ja ja det är upp till betraktaren.

Pygmé och elefant kläder

Jag har köpt några billiga poloundertröjor. Jag insåg att jag blev tvungen att röja lite grann i skåpet för att få plats med dem. Ju mer jag gräcde desto mer hittade jag. Mina gamla kläder låg längst in under tjockiskläderna. Jösses vad små de var. Det kändes som om jag tog fram pygmé kläder. De flesta var storlek medium och 34/36 tänk att jag har haft dem.

Här ser ni en kort topp på en långärmad tröja och ett par shorts på ett par jeans vaddå skillnad!!!

Suck

Jag har inte skrivit på ett tag efterom jag varit lite deppig. Deppigheten går upp och ner. Varje gång jag tror att nu är det över kommer det tillbaka. Jag har börjat att ignorera boendestödjarna och det går ganska bra. Jag blev så sur på den ena boendestödjaren när hon tittade mig stint i ögonen och sa : "Du vägrar ju skriva scheman!" Ja tro sjutton att jag inte bryr mig när inget som står på schemat blir gjort och glöms. Då kan det lika gärna kvitta. Sedan började hon tjata om mat och vikt. Hon sa bland annat att jordnötter inte är bra. Det är sant. Men tar jag bort jordnätterna kommer jag att äta godis istället och det är sämre. Tjatet fick mig i alla fall att känna mig som en dålig människa och jag ville inte äta mer bara sitta på motionscykeln. Det är inte bra. Jag har inte känt så alls trots att jag blivit stor. Jag hoppas inte något frö har blivit sått för då kan det bli problem. Jag gjorde 300 magövningar varannan dag förut och åt väldigt lite. Jag hoppas inte jag kommer tillbaka dit för jag gjorde för många övningar utan att stretcha och det var inte bra för kroppen men hur skulle jag veta det?

tisdag 2 februari 2010

Det är lättare att lösa rubiks kub än att spela bridge

fick jag lära mig idag. Vet ni varför? Jo för i bridgen finns det många olika kombinationer. det finns det inte när man löser kuben. Igår kom mina 2x2 kuber. Jag har en vanlig, en tvilling, en trippel och en quadripel eller vad det heter. De är helt underbara. Det var inte alls svårt att lösa dem. Precis lagom för en nybörjare inte för svårt och inte för lätt. Jag kollade sålklart på en youtube video innan Det som gjorde mig så snopen var att de som sitter ihop skall lösas som om de vore en enda så man läser dem en i taget och låtsas som att där den andra sitter är ett hörn. Jösses vad enkelt det är när man vet hemligheten. Jag måste i och för sig ha en fusklapp varje gång. Jag har nu renskrivit min fusklapp med pilar och allt. Jag tänkte att någon annan kanske ville ta del av den så jag lade ut den på en hemsida. Manual till 2x2 cuben Självklart finns länkarna till youtube videon med i manualen.

Hur det gick på bridgen? Jodå det gick bra. Fast mitt tålamod tröt. den första timmen var jag uppmärksam och alert. De sista 2 timmarna var jag ganska frånvarande. Jag installerade Hoyle cardgames på min dator och har spelat lite grann samt kollat på nätet. Summan av kardemumman är att jag har fattat hur budgivningen fungerar. Men.................. Problemet är att jag spelar som en kråka. Jag är så dålig på strategi. Jag spelar ut eller bort de bästa korten på grund av min dåliga uppmärksamhet. Synd. med tanke på att jag fattat hur man gör.

 Något annat roligt som hände var att vi drack kaffe och fick kaka till. Vi lade kakorna på servetter. Jag lade en bulle på en servett. En annan tant lade en chokladkaka på samma servett och sa: "Vi delar!" Jag blev lite snopen över att jag hade missat att det fanns chokladkaka. Jag menar jämför själv en chokladkaka med en bit lite torr bulle. Vad väljer man? Jag var lite fräck och tog en bit till fast denna gång choklad. Sedan kom ytterligare en tant och lade en chokladkaka på servetten. Alltså låg det 3 bitar chokladkaka och en skiva bulle på servettten som var placerad framför mig. Det såg ut som om jag tagit ALLA bitarna!!!!!! Nåja det hela fick sin upplösning när alla tog sina bitar. Förutom................ tant nummer 1!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1

Näe........................... då lånar hon en sked av någon. Sträcker sig mot kakfatet och delar en chokladkakebit med teskeden. Jag börjar få panik. Tanten har uppenbarligen glömt bort kakbiten som ligger på servetten framför mig. Alltså tror alla att den är min. Jag stöter till hennes arm lite försiktigt och pekar på kakbiten. Hon tittar på den och säger: "Oj då!" men.........................äter kakbiten från kakfatet. Så den kakbiten tror jag de slängde sedan vilket jag tycker är synd. Men gud vad pinsamt. Tänk om alla tror att jag roffade åt mig alla kakorna. Ja ja ja det är inte bara kroppspråket som har sitt tysta språk. Tydligen kan servetter och kakor också föra sin talan.

Idag är jag smart

Jag har smort in ansiktet nu med nivea kräm så att jag inte skall frysa ifal jag går i motvind. Hjälp vad kallt det var igår i blåsten. Jag skall ta med mig kameran så det kanske kommer lite vinterbilder vi får se. Håll tummarna att min hjärna inte blir överbelastad av all bridge information.

Någtosånär normalt uppvaknande idag och man skall helst inte låta andra förstöra ens dag

Sedan de fixade värmen och efter att en boendestödjare har hjälpt mig med att lufta av elementen har det blivit varmt i sovrummet. Men det verkar har blivit för varmt för jag sover inte så bra och vaknar ofta. I morses hade jag mardrömmar så jag vaknade av det och värme. Min första tanke var. "Vilket slöseri med tid att ligga och sova när man ändå har mardrömmar." och sedan gick jag upp, Jag har nu gjort mig iordning för kl 13.30 skall jag möta en tant och vi skall sedan lära oss spela bridge.

Igår när jag kom hem stod grannarna i trappan framför min dörr och pratade så jag hamnade mitt i smeten så att säga. Jag frågade min ena granne om hon visste något om PRO:s aktiviteter. Hon gav mig en broschyr. När jag tittade i broschyren såg jag några namn jag kände igen. En tant har en väldigt gammal mamma som är lite dålig just nu så hon pendlar mellan 2 olika städer och är ganska trött plus att hon har massa andra förehavanden. I broschyren såg jag att hon var ledare för något. Jag råkade sög högt: "Att hon eller dom orkar!" kommer inte exakt ihåg vad jag sa. Genast så flikade grannen in: "Jajamen det kan du med om du vaknar tidigt varje dag." ????????????????????????????????????? Jaha. Och som vanligt fortsatte hon att tjata. "Ja så kan du äta frukost kl 08." Jag blev fly förbannad och sa: "Jag äter faktiskt frukost!" "Ja, men inte klockan 08" "Näe det är väl klart då sover jag!" Jag blev lite sur på henne eftersom hon alltid tjatar på mig och slutar inte. Hon vill att jag skall banta, hon vill att jag skall gå upp tidigt, hon anser att jag inte behöver mina allergitabletter, hon anser att jag visst tål mjälk osv. Med tanke på allt tidigare tjafs så blossade vreden upp i mig. Jag kan ge mig sjutton på att det syntes i mina ögon för det sägs att de blir svarta när jag är arg. Jag blir inte arg ofta på det viset. Bara när måttet är rågat. "Lär känna mig innan du kommer med goda råd!" sa jag med tanke på vad hon sagt tidigare kan det ge förödande konsekvenser genom att avråda från vissa saker. "Det har jag inga ambitioner på!" sa hon. ???????? "Vad betyder det?" "Vet du inte vad ambitioner betyder?" sa hon med ett sådant där irriterande leende som nästan sa att ha ha ha vet du inte vad det betyder? "Jodå jag vet mycket väl vad ambitioner betyder men inte i det sammanhanget." "Jag vill inte lära känna dig mer än så här!" Jaha!?!?!? Jag stod där som ett fån och frågade den andra grannen om han behävde hjälp med TV:n. Resten av kvällen var jag ledsen. Men  å andra sidan var hon uppriktig. Men då tycker jag inte hon skall lägga sig i mitt liv. Jag tänkte strunta i alla aktiviter eftersom jag inte vill träffa på henne. Men när den andra tanten ringde som vi hade bestämt om bridgen ändrade jag mig. Så idag skall jag gå och jag känner glädje över att träffa glada människor. Men vad gär och säger man till en sådan person som kommer med massor av tips och bara mal på och på och på och aldrig slutar. Helst gör hon det när andra är med. Jag känner mig som en fisk som är fångad i ett nät och vill gärna komma ur det utan att vara uppkäftig eller otrevlig vilket jag kommer att bli om jag hittar en smidig lösning. Livet är inte enkelt. Jag tänker på den där aspergerkursen jag gick för ett tag sedan då vi diskuterade igenom situationer och socialt samspel. Jag hoppade av kursen eftersom den bara tog upp enkla situationer. Verkliga livet finns det inget facit på. Hur påläst man än känner sig tar det oftast en helt annan vändning.

måndag 1 februari 2010

Ytterligare ett brutalt uppvakanande

Huh som ni vet är jag inte känd för att vara vaken så här tidigt. Men eftersom det har hänt en liten olycka är jag tvungen att vara vaken. Mitt elbolag har dragit pengar från mitt konto som de inte skulle ha dragit. Detta har resulterat i att jag inte kan betala min telefonräkning och jag måste upp tidigt för att reda ut detta. jag startade datorn för att se om det fanns några pengar på kontot. När jag startade datorn lät den vääldigt konstigt. "Åh nej! Säg inte att fläktarna krånglar. Hoppas det är fläktarna till fläktplattan osm jag har under datorn så det inte är själva datorn. Hm mysitskt ljud. Har aldrig hört på maken. Det måste vara mycket damm i fläkten med det ludet. Omöjligt så länge har jag väl inte haft den att det skulle kunna bilda såååååååå mycket damm att den låter så illa!" Självklart spetsar jag öronen för att analysera noga och ta reda på hur det låter och vartifrån det kommer. Då.......................................

inser jag att det inte kommer från datorn. Det är någon som skottar utanför. Jag orkar inte. Jag har funderat på att sluta vakna hädanefter. Jag klarar inte av sådana här chocker på morgonkvisten. Jag hoppas ni har en underbar morgon. Jag sitter med en rykande het kopp koffeinfritt kaffe och väntar samtal från mitt elbolag innan jag ringer mitt telefon bolag.