Jag fick ihop stjärnan :)

 

Jag fick ihop stjärnan Mysteriet är löst. bJag måste säga att det var irriterande. Jag avskyr när jag har något olöst problem. Det bästa är att Bosse som jag vek den första stjärnan med inte fick ihop stjärnan. Det var jobbigt att vika med honom eftersom han är yngre och väldigt kvick i tankarna. Jag är lite seg nuförtiden och det får mig att inse att jag blir äldre även om jag inte vill inse det. Men ajg tänkte det att visst du kanske är snabbare på att tyda och tolka beskrivningaran men jag har mer erfarenhet. Jag har vikt mer origami än du :) Och :) jag kunde. Än är jag inte för gammal :)

Jag var även smart och hann trä i en tråd  innan jag limmade ihop sista biten.

Ännu en gråtarmorgon

Jaha ännu en gråtarmorgon. Jag som trodde jag gråtit klart. Nåja bättre att gråta på morgonen så att tårarna är slut på dagen så att man kan se normal ut bland folk. På morgonen är det ändå ingen som ser mig förrän jag öppnar dörren.

Jag funderar på att gå och lägga mig igen. Jag är inte trött men vet inte vad jag skall göra. Så jag lägger mig och lyssnar på musik.

Vad skulle du säga eller göra om en konstnär bad dig måla klart hans konstverk?

Den här personen som jag vek origami med är jättebra på att teckna. Han är nästan ett geni. I alla fall otroligt duktig. Han satt och dekorerade mönster i blyerts på en loppa som han vikt. Jag satt och klurade ut hur man skulle vika bitarna till stjärnan. När jag kommit på hur man gjorde så bestämde han sig för att hjälpa till med att vika bitar. Han räckte över lopan till mig och sa: "Här rita klart mönstret!" Jag fick ju nästan hicka. Jag var på väg att säga att: "Det där kan inte jag. Hur hade du tänkt dig att jag skulle göra?" Jag kom på att han tycker det är jobbigt att alla säger att han ritar så bra och att de inte kan rita osv. Jag bet ihop och tog pennan. Jag började kvickt rita en prick för att inte verka inkompetent. Jag menar bara för att jag inte är konstnär betyder det inte att jag inte vet hur man använder en penna. Pricken utvecklades till ett litet streck. Jag hade vunnit lite tid. Puh. Nu såg jag att det egentligen inte var så svårt. Jag utbrast: "Visst okej men det får blir som det blir." Han svarade:"Det är helt okej alla har sin egen stil och det gillar jag." Tja vad kan man göra? Jag började rita och det blev tydligen godkänt. Men huh han ritade alla snirklar lika långa och lika raka. Mina var olika långa. En del stack till och med iväg åt fel håll. Den där cirkelformade böjen han hade på slutet fick jag inte alls till. Det blev en geometrisk form som inte är namngiven eller uppfunnen ännu. När jag var klar sa han: "Då kan du dekorera insidan!" Jaha! Öh eldprovet var tydligen inte över. Snällt och lydigt som ett barn ( hur jag nu kan känna mig som det när jag är 17 år äldre) började jag hitta på former och snirklar. Det blev sådär. Den första liknade ett drakhuvud när jag skulle göra den andra sidan likadan liknade det ett aphuvud. Jag fick inget beröm för min insats men jag är stolt över att jag gjorde det. När man vet att någon är kunnig inom ett ämne får man en enorm prestationsångest och vågar inte ens försöka ibland. Jag är stolt att jag gjorde det. Dessutom vet jag att det nog är tröttande för honom när ingen vågar rita i hans närvaro och alla bara vill titta på när han ritar.

Varför kommer tårarna när man minst anar det och inte när man tror att de borde komma?

Huh jag blev lite gråtfärdig efter förra inlägget. Jag som hade tänkt skriva lite glada saker. Är inte det mystiskt, att när man tror att nu borde jag gråta så gör man det inte, och när man tror att det är som vanligt så kommer tårarna från ingenstans. Mycket mysko. Nåja vad jag skulle skriva om att jag var hos den avlidnes familj idag. Jag tillbringade mycket tid med sonen ( som ännu inte fått ett bloggnamn.) Vi vek origami. Det kändes skönt. Jag har vetlat göra det men det blir aldrig av. Idaghaede jag massor av tid. Jag vek en påfågel. Vi bestämde oss också för att vika en stjärna. Man skulle göra 30 likadana bitar som sedan skulle sammanfogas. Vi vek bitarna med stor iver och entusiasm i början för att slutligen vika dem långsammare när vi insåg hur mcyket 30 bitar egentligen var. Nåja vi fick i alla fall i hop dem. Men............... ha ha ha ha ha då kom problemet med att pussla ihop de 30 bitarna till en stjärna. Vi lyckades inte. Jag är envis och gillar inte att lämna olösta pussel. Personen jag vek med är likadan så jag kan tänka mig att han sitter uppe halva natten och klurar om han inte har somnat av utmattnig av denna procedur som varit i dagarna. Själv kommer jag att sitta och googla ( söka på nätet) tills jag hittar en bruksanvisning på sammanfogningen. I vilket fall så var det jätteskönt för hjärnan att vika origami i denna röra.

Så här skulle stjärnan ha sett ut:

I morgon skall jag dit igen.

Föresten så glönmde jag att skriva att personen blev förtjust i Epica och Sirenia :) och jag lärde mig lyssna på Gorillaz.

Ibland är tystnaden total man vill klänga sig fast som en blodigel

I torsdags när jag fick beskedet var boendestödjarna här. När de gick blev allt så tyst och tomt. Jag ville inte att de skulle gå men man kan ju inte klamra sig fast. Jag pratade mycket i telefon den dagen. Det visade sig att när jag lagt på luren var det tyst och tomt. Jag fick en impuls att ringa upp någon och säga: "Du får inte lägga på, för jag klarar inte av tystnaden." Det var hemskt. Jag ville bara vara i telefon eller ha gäster. Jag kom snart på att detta är inte bra. jag kämpade på och lyckades i övervinna känslan och det är jag glad över.

Det har varit skönt att prata av sig. Jag har pratat med många. Selma har varit ett jättestort stöd för mig. Tack så mycket ifall om att du läser detta. Även Susanne har varit ett stöd ( hon läser inte denna blogg.) Det som har varit så skönt är att ni är raka och ärliga och har vågat uttrycka er och inte varit rädd för att höra eller säga saker om detta känsliga ämne. Det har varit bra. Ni har tänkt på saker som jag inte tänkt på. Ni har fått mig att tänka ur olika perspektiv. Detta har lett till att mitt sorgearbete har blivit lättare. Jag är också tacksam att jag kunna varit mig själv och kunnat säga precis vad jag tyckt och tänkt. Jag har också fått underbara tips av er och flera om vad jag kanske borde göra, säga eller inte säga eller göra. Jag menar inte på något vis att någon har sagt att jag skall göra si eller så. Absolut inte. Jag har bara fått höra att man kan se det på detta sättet eller detta sättet, eller det kan vara så här eller så här. Utifrån perspektiven och eget tänkande har jag fattat mina beslut. Om jag gjort rätt eller fel kan bara framtiden utvisa.

Tack för allt stöd. Jag hade nog varit ett vrak annars.

Födelsedagen som kom av sig

Japp efter allt som hänt så komfödelsedagen verkligen av sig. I fredags hade jag pratat i telefon hela morgonen och tydligen masserat hårbotten under tiden. Med tanke på att håret var otvättat var det tydligen formbart. Jag hade en fin tuppkam efter det som jag glömde bort. Jag undrar vad brevbäraren tänkte när jag stod där tårfylld med tuppkam och knappt ville ta emot min post. Jag fick två stycken födelsedagskort och det kändes så hemskt att ta emot dem nu när en person gått bort. Värre blev det när det ena kortet var från ett par som kände oss båda. Kortet avslutas med orden: "hälsningar till dig och alla som kommer på kalas." oj om de bara visste. Sedan var det ett kort till. Jag blev vettskrämd jag trodde det var en sista hälsning från den som hade avlidigt. Det var ingen avsändare och det var bara stämplat med posten. Hjärtat slog volter och jag visste inte riktigt hur jag skulle göra, men när jag öppnat kuvertet visade det att det var ett jättefint kort från Ellis. Tack så jättemycket. Jag slog en signal och tårarna rann. Jag lät nog helt förtvivlad för jag kommer ihåg att jag flera gånger sa att jag var glad för kortet trots att jag grät. Telefonen ringde vid 22.30 tiden. Det var några som skulle hälsa på den avlidnes familj och även träffa mig. Jag fick panik för jag hade inte planerat att fira. Jag har inte varit hemma på några dagar och inte städat eller bakat. De kakorna jag bakade i torsdags har jag gett bort till Janne, den avlidnes familj, bokcirkeln och biblioteket. Det visade sig att de hade glömt bort att jag fyllde år. Puh, vilken tur. Det blir inget firande i morgon alls vilket är helt okej för mig och så vill jag ha det. Jag kommer att fika någon gång senare i år.

Här är ett kort som jag fick

Här är kortet som jag fick av Ellis.

Tack så mycket!

Ser ni att hjärtanen är tredinsionella? Visst är det en fin effekt.

Och så fick jag ett kort av en brevvän som antagligen läser min blogg. Tack så mycket.

Jag kan inte slita mig från datorn

Jag borde sova eller titta på TV. Det är ju två favorit serier som går nu Criminal minds och Hell's kitchen men jag kan inte slita mig från datorn. Om jag gör det kanske livet blir verkligt. Men jag kan inte fly heller. Nu har jag i alla fall mailat och ringt alla. Om jag glömt någon ber jag om ursäkt.

De har hitttat henne

Det verkar  inte som om en efterlysning behövs. Troligtvis är hon hittad och lever inte. Jag vill ju hela tiden att det skall komma ett samtal att det inte var hon. Men det verkar nog inte komma något. Jag vet inte heller vad jag skall skriva. Om jag skall skriva en dramatisk eller odramatisk rubrik. Jag kommer nog att somna snart i alla fall, för jag har knappt sovit och är övertrött. Jag tror också att nu börjar det sjunka in.

Det nya boendestödet kom idag strax efter jag fick beskedet. Oj vad effektiva de var. Den ena tjejen hade sådan skön energi eller aura eller vad vet jag. Men mådde bra i hennes sällskap och blev lite glad trots stiuationen. Och jag fick reda på att de är ett stödteam som är bemannat dygnet runt, så om det är något får jag ringa när jag vill. Åh vad bra. Det kan behövas nu. Dessutom skall de försöka få tag på min LSS handläggare som är borta eller någon annan. Toppen. De var supereffektiva.

Nu går jag ut

Det var ingen som svarade när jag ringde.

Jag går nu till bokcirkeln. Bättre att vara där än att sitta här och undra. Föresetn så är det varmt idag. Det är nästan sommar. Hade min lärare sett detta inlägg hade jag fått IG   :)

Min stränga röst säger............ och min snälla säger ..............

Jag har kokat potatis och korv nu. För chili con carnen var slut :(

Jag äter och tänker att oj jag måst kolla på nätet om det kommit på nyheterna. Jag måste ringa och fråga vad som händer osv. Då röt min stränga inre röst till: "NU SITTER DU HÄR PÅ STOLEN OCH RÖR INGENTIG ELEKTRONISKT FÖRRÄN DU ÄTIT UPP! När skall du ananrs äta? Om du gör det och det nu så blir maten kall och sedan hinner du inte äta den."

Och moloken håller jag med och går ut i köket för att hämta ketchup, senap och dressing. Då ser jag gurka i kylskkåpet. Då säger min snälla inre röst: "Om du inte får i dig maten kan du ta en bit gurka och tärna i maten så att den blir lättare att få ner." Vilken tur att man har inre röster. ( obs jag är inte shizofren. Men jag tror jag tänker lite grann i talform)

Apporpå boendestöd

Så har jag gjort en total helomvändning. Det skulle ju kommit någon 2 gånger och hjälpt mig. Tanken var att den eller de bara skulle göra det och inget annat. Definitivt inte få röra något i min lägenhet. Näpp absolut inte! Detta är mitt revir.

Men igår när jag kom hem insåg jag att det är förfärligt stökigt och i och med detta som har hänt kommer jag mig inte för att göra något.

Så nu gjorde jag en helomvändning och ringde och frågade om de kunde komma. Jag sa "Här behövs röjas och jag behöver hjälp på traven jag kommer mig inte för."

"Bra!" sa de. och klockan 19.30 kommer de och om jag skulle behöva hjälp i morgon kommer de med.

Jösses vad bra tror jag.

Dessutom kan det nog vara bra om någon kollar till mig lite grann. För jag insåg förut att jag glömt borsta tänderna och när jag tänkte efter så gjorde jag inte det igår heller. ( men nu är det gjort) Och ja det är nog andra saker jag glömmer nu. Jag har tappat förmågan att tänka självständigt lite grann. I köket hade spillt kaffekorn på skärbrädan. Jag lade potatisen i andra hötrnet och började skära. Det var jättesvårt att skiva potatis utan att få kaffe på den, så jag fick skölja av potiatisen flera gånger tills jag kom på att det vore ju enklare om jag sköljde av skärbrädan. Jösses vad sur på mig själv jag blev när jag kom på det. Det är ju självklart. Vad sysslade jag egentligen med innan?

Vid 16 tiden kanske de går ut i media

Med en efterlysning. Jag vet inte riktigt säkert vad som händer. När jag vet tror jag att jag bloggar om det.

Eventuellet lägger jag upp en efterlysning med bild.

Om jag gör det så vill jag att det sprids som en löpeld.

Men först måste jag kolla om det är okej och vad media går ut med.

Först kändes det självklart att publicera namn och bild. Sedan blev det bara bild och nu är det lite tveksamt. Forsättning följer i alla fall.

Min strategi är ............

att prata om lite oväsentliga saker för att få de andra till att inte tänka så mycket på händelsen. Det är klart om diskussionen kommer upp så tar jag den. Men jag försöker också komma med skitsnack för att lätta upp stämningen eller få andra att prata eller tänka på annat. Jag hoppas jag har rätt strategi. 

Idén till strategin har jag fått av Selma.

På den tiden var jag väldigt förtjust i blommor. Det var nog mitt specialintresse ( aspergare brukar fördjupa sig i sk specialintressen som de går in för med full energi och bara lever för.)

Hon kom hem till mig och sa: "Det är så skönt att bara sitta här och lyssna på ditt babbel om blommor!" Jag blev snopen över det men samtidigt glad att någon uppskattade mitt blomsterprat.

Det visade sig sedan att hon hade varit ledsen över en hemsk händelse som inträffat. Hon sa aldrig det då. Jag kan tänka mig att det var skönt att bara vara och tänka på annat.

magen är full med..................

Makaroner och 3 råa morötter.

Jag har predikat hur viktigt det är att äta och sova.

Att man måste ha mat i magen ifall om att samtalet skulle komma att personen är hittad.

Själv har jag inte följt min predikan. Det är inte lätt att få i sig mat. Men jag kokade makaroner som jag åt och nu äter jag råa morötter i väntan på att potatisen skall koka. Håll tummarna att jag har en eller flera portioner chili con carne kavar i frysen.

En av de involverande i det här med sökandet sa att grannen ovanför hade flyttat möbler på natten. Personen tyckte det var konstigt att han/hon inte kunde höra några fotsteg. Efter ihärdigt lyssnande och funderande kom vederbörande på att det inte var grannen som flyttade möbler mitt i natten. Det var lyssnarens mage som kurrade eftersom person knappt ätit under dagen. Tur att grannen inte blev utskälld :)

Livets små viktiga ting del 5

Ha på modemet om du skall surfa.

Dag 3???????????????

Nu börjar det bli obehagligt. Om personen är ute så är chanserna större att personen kanske inte lever. Jag hälsade på personens familj igår och satt där. Det var jobbigt att se dem ledsna. Man kan inget göra. Att bara vänta, vänta , vänta och vänta är frustrerande.

Tankarna mal. Har personen gett sig av frivilligt? Har personen träffat på någon eller några andra och att de gjort personen illa?

Jag hade så många tankar igår. Just nu står det still. Men om detta fortlöper så kommer jag att hoppa av eller förlänga skolan. För om det går så långt att det blir begravningar osv tja då har jag inte förmågan att plugga. Även om det inte skulle så långt är det ju mycket att göra ändå. Man undrar och man försöker att trösta. Men de rätta orden finns inte. Vad sjutton säger man? Att säga sov gott till någon som man vet inte kommer att kunna sova gott känns helt fel. Och frasen "Lycka till" känns ännu värre.

Jag ringde min boendestöd chef eftersom jag behöver komma igång med städning. Motivationen är borta till allt. Hon var på semester tror jag. Jag ringde min LSS handläggare för att prata. Hon var på tjänsteärnde tror jag. Jag ringde chefen för kontaktpersonen hon var också borta. Jag ringde rekotorn för att prata om skolgången. Hon kommer inte förrän på måndag.

Var ÄR alla? Och varför är de borta när jag behöver prata?

Jag skall försöka att leva min dag som vanligt. Jag bakar just nu en kaka som jag skall ha med till bokcirkeln ikväll. Kl 14 är det korsordscafé. Att bara sitta hemma och fundera gör inte saken bättre.

Stor dramatik

Hm. Jag vet inte alls hur jag skall blogga nu. Jag vet inte vad jag skall skriva heller med tanke på anonymitet osv. Men. Någon jag känner har försvunnit. Personen hördes senast av igår kl 13. Allt var tydligen som vanligt. Personen skulle bara ta en promenad. Personen har inte kommit hem ännu. Jag själv har varit borta och kom hem idag. Det första jag gjorde var att gå på toa och sedan hoppade jag i en dusch. Det ringde storm på dörren jag undarade om någon granne hade hittat personen och ville ha tag på mig så jag öppnade dörren i bara handuken. Där stod 2 civilklädda poliser De ställde lite frågor. Sedan kom jag på att jag ville se hur cicilklädda poliser ser ut så jag sprang ut i trappan i bara handduken. Där stod redan en annan granne. Då ser jag att det står en polisbil där dere grannen tittar på mig i handduken och säger: "Vad är det som har hänt felicia?" Jag fick förklara att det var någon som var försvunnen och att jag i normala fall inte springer omkring i bara handduk i trapphuset.

De som inte har fönster åt vägen till brukar stå i trappan och titta ut genom det fönstret. Jag brukar också titta ut där trots att jag har ett pyttefönster. Men jag måste stå på tå och det ä så jobbigt att ta sig dit. Dessutom har jag ställt saker där så jag går hellre ut och spanar.

Det här känns knepigt. Man vt inte riktigt på vilket ben man skall stå. Ibland tror man det värsta och ibland hoppas man att de bara har grälat och att personen bara stuckit iväg för att meditera.

Vi får se hur det utvecklas.

Goda nyheter är att jag var hos tandläkaren och jag hade inga hål Men jag har varit slarvig så om jag inte börjar använda tandstickor kommer jag att få hål.

Tredje gången gillt :)

Idag så träffade jag min blivande kontaktperson. Hon och hennes chef var här. Jag tror att det kommer att fungera bra :) tredje gången gillt :) Hon tyckte det var kul med dansmatta, vi gillade samma sorts musik ( vilken tur att jag börjat lyssna på symphonic metall) Och en hel del andra saker verkade stämma bra :) Känslan och kommunikationen var också bra. Det var nästan så att jag ville att hon skulle stanna med en gång.

Jag ser verkligern fram emot när vi skall börja umgås. Undra vad vi kommer att göra först. Det verkade inte finnas någon hejd på intressen och inspiration. Hon är yngre än mig. Men det gör inget för jag lovade mig själv när jag räknade så galet på min ålder att jag inte skall bli gammal än. Jag tänker prova på saker detta året och leva. Nu när jag inte har så ont skall livet upplevas och jag tänker inte ta hänsyn till att jag råkat fylla år några gånger mer än vad som är brukligt för vissa hobbysar eller intressen.

Kan Tina Turner ställa sig med 70 år och hålla en konsert och dansa så skall väl inte jag vara sämre.

Man är inte äldre än man gör sig. Den dagen man slutar upptäcka saker eller göra saker är man riktigt gammal. Till och med äldre än vad almanackan säger.

Så passa på att prova på det ni har velat göra om det finns tillfäee och ekonomi till det.

Idag skall jag slappa och magen är full med.........

Puh jag simmade 1500 meter i rask takt i morses ( öh min morgon som är mellan 12.30 och framåt) Jag är helt slut. Nu skal jag ta med mig en termos kaffe ut och plugga lite grann om jag orkar.

Magen är full med potatis, köpt senapssill och jornötter.

Ikväll bloggar jag kanske mera och svarar på kommentarer. Ha en trevlig eftermiddag.

Åh herregud vad har jag gjort nu då? Det här med att vägra bli gammal var ingen bra idé

Oj oj oj. Jag läste på en hemsida att om man var med och spelade ett spel kunde man vinna biljetter. Perfekt. Jag laddade ner spelet och anmälde mig.

Hm.

Sedan kom bieffekterna.

För det första vann man inte biljetter. Man man nog en plats eller en wildcard iturneringen.

Ja ja strunt samma.

Jag lyckades bli klokare och laddade till och med banan som man skall spela.

Jag fattar ingenting. Jag åker med min rally bil och anser att jag klarar banan efter ett antal avkörningar några närstudier av diken och ramper. Slutligen åker jag igenom en portal där det står finish. Alltså borde spelet vara slut. Problemet är bara det att klockan fortsätter att ticka och jag vet inte vad jag skall göra. Jag letar efter en väg. De vill kanske att man skall köra 3 varv. Men icke så nicke ingen väg vart jag än tittar och baklänges hade de väl inte tänkt att jag skall köra.

Nåja jag har så gott som gett upp.

I dag fick jag epost om att jag är med i kvalen.

Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta. En sak är säker. Motståndarna kommer att inse att jag är en lätt match.

Ja ja man lever bara en gång.

Jag måste hitta ett forum eller någon som förklarar hur spelet fungerar.

Jag får nog klara mig utan allergitabletter nu

Jag var på apoteket för att hämta ut mina allergitabletter Clarityn-S

Det är frystorkade tabletter som inte innhåller laktos. De innhåller faktiskt ganska lite.

10 mg lortadin, gelatin, mannitol, citronsyra och mintarom.

På apoteket sa de att Clarityn-S inte tillverkas längre.

Det fanns en annan sort Loratadin Sandoz men den innhöll också laktos och..........

Den aktiva substansen är loratadin, 10 mg

Övriga innehållsämnen är sötningsmedel med apelsinsmak, aspartam (E951), vattenfri citronsyra (E330), kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551), torkad majsstärkelse, vattenfri laktos, magnesiumstearat (E470b), kroskarmellosnatrium (E468), mannitol (E421), sorbitol (E420), krospovidon, kolloidal hydreratiserad kiseldioxid (E551), polysorbat 80 (E433), povidon (E1201), mikrokristallin cellulosa (E460).

Varför skall de ha så mycket ingredienser i sin tabett när Clarityn-S inte behövde det?

De här tabletterna vågar jag inte äta och jag tror det inte finns tabletter utan laktos så jag får väl vara utan allergitabletter.

eller vad göra? Någon som vet?

Äntligen börjar jag få lite ljusa idéer. Fast ibland är det bara jag som tycker att de är ljusa :) :) :)

Idag var det fullt upp så jag hann inte bli sur eller grinig. Först var jag på korsordscafé sedan rusade jag hem och hämtade pengar för att åka till apoteket sedan kom de och sedan simmade jag och sedan 1 minut i åtta hann jag precis rusa in på konsum innan de stänger.

Jag frågade varför de skulle komma på hembesök och fick till svar att det är väl bra att vi får träffas och att boendestödjaren får se var jag bor och träffa mig. Jaha? Sur och trumpen utbrast jag:

"Ja, men när det kommer en vikarie så är det ju inte hembesök innan. De kommer ju bara då."

Chefen förklarade att det åtminstone var bra för henne att se hur jag har det osv.

Ja ja lite ligger det väl i det. Men då kan hon väl komma själv?

Efter att vi diskuterat och tittat i almanackor kom vi på att hon som var hos mig inte kan komma då. Det kommer att komma en annan.

Jag lyser upp med ett jätteleende och utbrister ganska högt:
"Där ser ni att det inte fungerar med hembesök!"

Jag var överlycklig över att jag kunde bevisa att det slutligen skulle bli Var-vad-det-jag-sa

Öh

Tyvärr var jag den enda som log och såg lycklig ut.

Hm.

Jag skulle så gärna vilja veta vad de tänkte.

Synd att jag inte får reda på det.

I badet blev jag plötsligt sugen på inlagd sill i senapsås. Så jag skyndade till Konsum och köpte sill ( av ett märke som inte är lika gott som det jag sist) Sedan köpte jag vanlig sill för jag hade tänkt lära mig lägga in sill. ALLA TIPS OCH RÅD MOTTAGES GÄRNA. Tydligen köpte jag slatsill. Och jag vet att den skall ligga ett dygn i vatten.

När jag står i kassakön med Måns börjar min hjärna vakna till liv och jag börjar filosofera.

Måns gillar stekt sill. Jag funderade på om den skulle kokas men det skulle den inte enligt Måns. Med andra ord så är det rå sill i burken då?

"Ja" svarar Måns.

Tja sedan går det några sekunder innan jag får en ljus idé igen.

"Men då kan man ju kalla det för Sushi!"

Måns brast ut i ett gapskratt.

Härligt att min hjärna börjar vakna till liv.

Inre monolog om bantning Jag är inte shizofren

"Tjoho cyklande har gett effekt. Min lilla knöl ovanför rumpan är borta."

"Vaddå knöl? Det var ju en lång och bred fettvalk."

"Nej det var en knöl. En liten obetydlig knöl."

"Det var en fettvalk!"

"Nej då! Det var bara en liten irriterande knöl ungefär som en finne."

"Fegis som inte vågar ta ordet fettvalk i mun. Inse det att det faktiskt var det och att du kan drabbas av fettvalkar precis som alla andra."

"Undra föresten vart knölen tog vägen?"

"Är du inte glad att den är borta? Skall du ha också ha reda på vart den tog vägen?"

"Ja men den kan väl inte bara försvinna i tomma intet eller?"

"Fattas bara att du vill ha tillbaka den också?"

"Nej, nej absolut inte. Jag bara undrade."

"Gnäll inte på andra när de frågar vart deras saker i datorn tar vägen och de prompt skall ha reda på vart de är. Du är ju precis likadan, fast med fettvalkar istället."

DAG 2:

"Hm jag behöver min fettv.. öh jag menar knöl. Kjolen åker hela tiden ner under rumpan."

"Ja men ta fram en ny kjol i mindre storlek då!"

"Men jag vill ha denna kjolen. Hm undra om problemet går att lösa med gummiband eller annat."

"Du och din förbaskade aspergers. Alla andra kvinnor hade varit hur glada som helst att byta till mindre storlek. De hade shoppat som galningar och firat. Du däremot skall prompt ha på dig din kjol tills den faller i bitar, och då skall du förståss ägna dig timmar till att lappa och laga den trots att du inte har förmågan att sy snyggt eller bra."

"Ja men kjolen är ju så mjuk och mysig och bekväm, urvättad och trevlig. Det är så lätt att gå i den nu när fodret har trasat sönder. Inget som hindrar mina långa steg längre. Föresten vet jag inte vart i garderoben de andra är och om jag hittar någon är den säkert olivgrön denna är svart."

"Suck. Skall du inte ta och ställa till med begraving också när du kjolen gjort sitt?"

"Vilken, toppenbra idé."

Det var skönt att få skriva fritt och utan skrivregler och utan att tänka på form eller stavfel.

Jag har inga shitzofrena anlag.

Jag ville bara leka lite grann. Jag såg på gossip girl i söndags då de agerade djävul och ängel. Så som Pluto brukar ha det med en djävul på ena sidan och en ängel på andra sidan som säger olika saker. Det vore roligt att få respons på denna text. Som faktiskt existerar på riktigt i mitt huvud :)

Idag skall jag vara sur och grinig hela dagen så dé så

Usch i dag kommer chefen för boendestödet och en boendestödjare hit. Jag vill inte att de skall komma.

Jag tänkte städa lite grann igår men när jag kom på att det var onsdag och att de skulle komma idag tappade jag sugen.

I hallen finns det en stor dammråtta som skriker:

"Hej och välkommen! Har ni sett vad jag vuxit?"

Stolarna är belamrade med prylar. Jag borde plocka av dem men jag har ingen lust. Varför är det så? Om det hade kommit någon som jag tyckt om eller som jag velat skulle kommit hade jag farit omkring som en iller genom lägenheten och varit totalt slut när gästerna anlänt. Men nu är jag bara sur, grinig och negativ och det tänker jag vara så det så! Bläh jag känner det som om de kommer och inkräktar på mitt revir. Jag förstår mig inte på de här hemsbesöken jag avskyr dem. Vad är skillnaden om de varit här och sett mig? Man kan väl lika gärna köra igång direkt? Just nu känner jag mig som ett utsällningsobjekt. Skönt när det är över.  Fast det positiva är väl att hon skall hjälpa mig att komma igång med övningarna och det är bra. Jag var ute mycket nu och min rygg har väl sjunkit ihop. Jag mår lite konstigt. Jag kände mig lite döende ett tag och undrade vad som var fel tills igår då jag upptäckte att det sker i samband med att jag reser mig upp. Blodet hinner nog inte med. Igår kväll började hjärnan skicka fel signaler. Jag blev yr och kunde inte se saker på nära avstånd och andra konstigheter. Det är i alla fall skönt att veta att det inte är farligt att det beror på nerverna som gör som de vill. Men det är obehagligt när hjärtat slår konstigt. Usch. Föresten jag tror jag fick en känning av iscias nerven igår. Fy vad hemskt. Det kändes fårn ovanför rumpan ner till hälen jätteintensivt. Ungefär som en enkelstöt fast det gjorde ont istället. Nu förstår jag de som klagar över ischias fy sjutton. Tack och lov hade jag det bara i några sekunder.

Det går inte bra i skolan. Jag har fått blockeringar. Jag har inte gjort mina uppgifter, jag har skrivit urusla brev medofullständiga meningar. Man kan verkligen fråga sig hur jag fick VG och jag har varit blockerad vad gäller bloggandet. Så det är inte bara skolan utan det är jag som är totalt blockerad. Kanske går det över efter alla möten med chefer och anställda och tandläkarbesök. Sedan fyller jag år föresten men det är inget att bry sig om. Jag kommer nog att ta det som en vanlig dag.

Vilse i pannkakan

Usch jag sitter med min svenska B läxa. Det är jättetråkigt. Jag känne mig som han i vilse i pannkakan. Att läxan bara växer till en enorm pannkaka och att det är tråkigt att sitta med läxan. Jag börjar snart också fantisera om konstiga gubbar och varelser som bor under mina läxpapper och böcker :)

Suck. Jag kommer att bli sittandes läääänge.

Men jag har i alla fall inte mycket kvar men det är såååååååååååååååååååååå segt. Puh. Jag hoppas ni har det trevligt i vårsolen eller regnet.

Hårdrock eller metal är mer avancerat än vad man tror

Jag hittade en video på youtube där Epica har spelat in en av mina favortilåtar Cry for the moon. Det ser ganska avancerat ut med stråkorketsrar med mera. Hm undra om man även behöver matematikkunskaper för att räkna takterna.

När jag ändå bloggar om musik kan jag lika gärna länka till Sirenia också. Det är en låt som heter My minds eye. Den har bara satt sig i min hjärna och jag nynnar den hela tiden och är totalt beroende av låten och vill bara höra den om och om igen.

Hm jag börjar snart tycka Madonna släng dig i väggen.

Det blev VG tillslut :)

Idag hade jag betygsamtal och fick reda på att jag fick VG på slutbetyget :) Det var verkligen värt kämpandet. Han sa att jag gjorde bra ifrån mig på provet så det var ett klockrent VG. Skönt.

Just nu har jag dopat mig med en allergitablett. Jag gillar inte det. Jag anser att hjärtat slår fortare. Jag får sitta här och tala om att jag inbillar mig det.

Jag gillar inte att ta tabletter i onödna men måste nog kapitulera. Våren har gjort mig så trött utan tabletter och jag kan ju inte sova hela tiden. Jag måste ju plugga. Läser ju Svenska B nu :)

Annars är här fullt ös. På torsdag kommer det en boendestödjare och hennes chef hit för att de skall se hur jag har det ( stackars dem. De har ingen aning om vad de ger sig in på :)) På måndag kommer en kontaktperson och hennes chef och på onsdag tror jag att jag skall till tandläkaren och på torsdag är det bokcirkel. Då skall jag dessutom komma ihåg att ha med mig en kaka.

Igår spelade jag kubb med grannarna och den nye grannen som jag inte namngett ännu var också med så nu har han träffat de andra i huset.

Jag försöker att cykla 5 minuter om dagen på min motionscykel. Jag har inte gått ner i vikt men jag har fått muskler och känner mig fastare och tror att jag kan ha ett hål mindre i skärpet snart :) Ha ha ha ha ha jag är alldeles för optimistisk. Men om jag inte vore det så skulle jag bara sitta i ett hörn och inte göra något.

Ikväll skall jag simma.

Är det några av er bloggare eller några av era barn som skall gå på dreamhack?

ett litet kort inlägg

Skriver ett litet kort inlägg för att visa min existens. Har egentligen ingen aning om vad jag skall skriva om. Solen skiner ute och vi har så gott som vår. Funderar på att ta med skolboken ut och plugga.

Ängligen!!!!!!!!!!!!!

Har jag lärt mig hur man infogar bilder i gmail.

Det går inte på automatik. Man var tvungen att klick apå inställnigar och sedan labs och längst ner välja infoga bild. Sedan kom den där rutan upp som gör att man kan lägga till en bild i eposten. Vad roligt :) Nu kan jag skicka fina epost meddelanden. Jag har blivit glad när jag fått fina mail men har inte kunnat skriva fina tillbaka. Nu skickar jag massor av elektroniska påskhälsningar.

Glad påsk på er föresten.

:) Ännu en glädjande kommentar

Vad kul :) Jag lyckades skriva ännu en kommentar som denna gång gladde Maddo Jag var ju lite pessimistisk i morses angående min nya lärare. Då skrev Maddo en kommentar om att jag skulle skriva upp mitt elevID på en post-it lapp och att läraren bara menade väl och ville hjälpa mig. Det är så sant så sant så. Inte kunde jag vara grinig efter den kommentaren. Ha ha och när jag är nyvaken brukar jag ibland vara grinig och vilja bråka lite grann. Men det gick inte med glada Maddo.  Vad som gladde mig var att Maddo blev glad när jag hade skrivit kommentaren om att hon gjorde mig glad. Maddo anser att vi tar varandra för givet ibland. Det är så sant så sant så. Läs Maddos eftertänksamma inlägg här.

Vi har vår

Vad härligt. Det var varmt. Jag kunde gå korta sträckor utan jacka. Ungdomarna har dammat av sina mopeder, de åker skateboard och andra cyklar. Fåglarna kvittrar. Alltså är det vår. Nu fattas bara att det rymmer lite fångar då vet man att det är vår till 100% Skämt åtsido men det har skett en hel del rymningar på våren de senaste åren. Det skall också finnas en låt som går: "Släpp fångarna fria det är vår."

Idag har jag handlat mat inför helgen. Det är ingredienser till ett pizzabak. Det blev korv och hamburgerbröd. Till mina vanliga korvar. Usch det var otrevligt att handla korv och kassler när det har pratats om glas i mat. Jag handlade ärtor till ärtsoppa. Jag skall ha kassler i den. Vad brukar man ha i ärtsoppa? Jag kan liksom inte ha julskinka nu. Lite svårt att få tag på :) I morgon kommer Viola och Tomas. Viola skall vara hos mig över helgen He he he vi skall ut på äventyr.

Igen god morgon

Grrrrrr jag blev väckt av en omtånksam granne som frågade om jag skulle simma idag.

Sedan fick jag ett brev av en lärare som välkomnade mig till skolan. Jag trodde jag skulle ha samma lärare. Denna lärare verkar jobbig. Jag måste tala om eleID och namn varje gång jag mailar och vara noga med att skriva fråga om läroboken sid 24 eller så. Jösses vad jobbigt. Vad händer om en fråga inte passar in i hennes mall? Och mitt elevID har jag inte lärt mig det glömmer jag hela tiden. Usch sådant där får mig till att inte maila att strunta i saker och kanske få dåligt betyg.

Varmt kaffe är en lyx i mitt hushåll

Jaha nu är kaffet som jag hällde upp kallt igen. Hm varmt kaffe verkar vara en lyx för mig. Jag häller upp varmt kaffe och gör annat och när jag är färdig är det alltid kallt. Suck.

En annan skrämmande sak är att jag är uppe i varv och kan inte sova Hugha. Okej jag gillar att vara upp sent men det brukar betyd runt 02 och 02.30. Nu är klockan 04. Jag får väl sätta på TV:n det är ett jättebra sömnmedel.

Ibland lönar det sig att våga utrycka sig lite ovanligt

Jaha Jaa hade skrivit ett inlägg om att hennes syster och pojkvän hade fått tvätta i hennes tvättstuga eftersom de hade översvämning i sin egen. Problemet var att de inte städade ordentligt efter sig och Jaha Jaa fick skäll av den som skulle tvätta efter dem. I kommentaren skrev jag att systern skull dressera sin pojkvän bättre. Det är ganska djärvt att skriva så och det uppskattas inte av alla. Jag var nervös när jag skrev det. Funderade länge på om jag skulle skriva något mera neutralt eller publicera det. Jag chansade på att Jaha Jaa hade humor. Och nu skrev hon detta inlägget med fina bilder och allt. :) Jag blev jätteglad. Ibland kan det vara bra att vara lite orginell eller ovanlig. Det är roligt när man kan göra någon glad. Tyvärr kan man också råka förolämpa någon.

Nu är jag klar med svenska A ( tror jag)

Nu äntligen blev jag klar med provet. Skall bli spännande att se vilket betyg jag får den 10:e eller när det är betygsättning. På måndag börjar svenska B. Jag skall sova jättelänge i morgon. I helgen skall felicia ut på äventyr :) Ha en trevlig dag allihop och god morgon på er.

Påminn mig gärna om, att jag skall skriva till mina stackars försummade brevvänner nu när jag har lite tid över.

När man mår bra smakar kaffet gott även om det är kallt

 

Yippeee!!!!!!!!

Jag blev klar men uppgifterna och känner mig nöjd.

Resetn av dagen skall jag njuta. Jag skall faktiskt lägga märke till solen utan att stressa eller tänka på uppgifter. Kaffet smakar toppengott trots att det är gammalt. Jag håller på att brygga nytt kaffe. Som vanligt hinner jag inte dricka det innan korsordscafét som börjar kl 14. Några klunkar skall jag i alla fall få i mig. Tanterna tycker jag är lite konstig som oftast börjar med att dricka kaffe direkt när jag kommer dit. Tanken är att vi skall ta en paus runt 15 tiden för att friska upp oss. Jag dricker nästan alltid direkt eftersom jag sällan hinner dricka innan.

Näe nu måste jag kamma och klä på mig.

Ha en underbar dag.