Läste ett gammalt inlägg. Jag fick lagt upp några byxor innan symaskinen gick sönder.
Mötet gick sådär. De informerade mig genast om att jag inte skulle få tillbaka min gamla boendestödjare som jag väntat så länge på. De har gjort omorganisationer så det teamet som jag tillhör nu skall bara ha hand om ADHD och aspergers så det gamla teamet med min gamla boendestödjare kan inte ha mig. Hon skulle få komma några enstaka gånger för att visa de nuvarande hur de kan jobba. Sedan skulle hon ha ledigt igen, Jag blev fruktansvärt besviken på det och jätteledsen och jag kan ge mig sjutton på att de visste om det innan men valde att spara det tills jag kom. Jag hamnade i en deoression och tja jag vet inte var jag står nu men jag har helt och hållet gett upp det här med boendestöd. Jag har ingen lust längre att vara aktiv eller kommunicera med dem för det händer inget om jag inte ställer mig upp och säger idag skall vi göra så här eller så här. Men jag skall ringa chefen över chefen för jag är säker på att det är de som har gjort den dumma omorganisationen.
Tanterna på korsordscafét har värvat mig för att gå med i PRO och jag tror att de har lyckats. De har massor av aktivitet som enkel gympa, bingo, bridge, körsång, teater, med mera. Det låter trevligt. Det gäller bara att våga ta sig dit. Jag känner mig ovanligt ung. Konstigt för en vecka sedan när jag läste massor av ungdomsböcker och sprang på LAN kände jag mig som en grand danios bland pudlar eftersom jag var äldre. Nu blev jag plötsligt en liten pudel.