Ibland har man tur :)

Jag köpte ett virkmönster åt Viola för att hon ville ha det. Sedan har jag ägnat mig åt att läsa igenom halva mönstret för att översätta det till svenska från engelska.

Mönstret är en rund hatt.

I slutet på alla rader står det vänd inte. Vilket är logiskt när man virkar runt, runt, runt.

Men på 2 varv så stod det faktiskt vänd.

jag var lite fundersam på det och mailade konstruktören och frågade om det skulle vara så eller om det var felstavat.

Det visade sig att det var felstavat.

Som tack så fick jag välja ett gratis mönster

Åh vad jag blev lycklig.

Det var inte lätt att välja. Hon hade mönster på nallar. Jag ville egentligen ta en katt.

Men valde ett mönster för nybörjare på 20 sidor som talar om tips och knep på hur man virkar i pälsgarn och mohair. ( sådant där irriterande luddigt garn.) För det thycker jag är svårt och det har gjort att jag gett upp och bara tagit bomullsgarn.

Sedan fick jag ett mail. Antagligen har det gått ut till alla som köpt hattmönstret.

För det stod:

Kära virkvänner. Någon har tipsat mig om att det blev ett fel på rad .... och det skall stå vänd inte istället för vänd.

Sedan stod det att hon var tacksam till den som hade påpekat felet.

Och vid närmare eftertanke kom jag på att det var jag.

Oj vad jag kände mig lycklig och blev lite större.

idag var jag hos en kurator

Idag var jag hos en kurator eller socionom på vårdcentralen.

Jag var där eftersom jag ville ha hjälp med att hantera ångesten som har blivit bättre.

jag hoppas att det kommer att gå bra och att hon kan hjälpa mig.

Hon ställde i alla fall vettiga frågor.

Som tex vilken sorts tankar, och om jag kunde fokusera på annant, hur det kändes i kroppen, med mera.

Så jag hoppas att det finns hopp.

Kuratorn på habiliteringen ställer inte alls sådana frågor. Och jag tror sådana frågor är vikitga om man skall kunna gå vidare. han har nog inte frågat alls så jag tror inte ens han vet om jag har mycket lite eller ingen ångest.

Det som gjorde mig snopen var att hon sa att det var väldigt vanligt och att många har det.

Det hade jag ingen aning om. Jag har skämts över det innan och känt mig knäpp.

Läs inte det finstilta om du vill ha förståndet i behåll

 
När jag skulle logga in på min hotmail möttes jag av ett meddelande att de hade ändrat min inkorg.

Jag ville veta varför ( för det kanske berodde på att jag uppgraderat till Mozilla 3) Men hittade inget bra svar.

Jag läste det finstilta längst ner.

Punkt 1 fick mig till att fundera på om det var 54% som hade seg uppkoppling eller om det var 54% som hade snabb uppkoppling.

Men när jag kom till punkt 2.

Förstod jag att de hade humor. Fast när jag läste det som stod inom parentesen fattade jag inte mycket längre.

Antingen har min epost blivit hackad eller så har microsoft äntligen skaffat sig lite humor.

Kul var det i alla fall.

1     Baserat på Microsofts tester i juli 2008 via bredband. Resultaten var upp till 54 % för långsamma anslutningar.
2   Vi har utformat lagringsfunktionen i Hotmail så att den växer med dina behov i en rimlig takt. Det betyder att du bör ha gott om lagringsutrymme om du inte helt plötsligt vill lagra planeten Jupiter i Hotmail. Om du försöker göra det kommer vi att skicka ett trevlig e-postmeddelande där vi ber dig att inte försöka lagra planeter i Hotmail (stegvis lagring av planeter, månar och asteroider är dock ok).

Dilemma eller moment 22 vad tycker ni?

I fredags natt hörde jag konstiga ljud.

Det lät som om de kom från Andres lägenhet.

Det var inte de gamla vanliga ljuden som när han drar ut stolen eller sitter vid träbänken som slår emot elementet.

Det lät snarare som det kom direkt under mig - hans sovrum. Hm skumt.

Det var några dunsar som om en sänggavel eller möbel slog mot väggen.

jag var lite orolig om det hade hänt honom något.

Klockan var ca 01 eller 02 på natten.

Jag funderade på om jag skulle gå ner eller om jag skulle ringa.

Jag låg länge och brottades med tanken,

För om det har hänt något är det bra att gå ner eller att ringa.

Men om det inte har hänt något och jag skulle ha väckt honom så skulle det vara en pinsam mardröm.

Så jag bestämde mig för att inte göra någonting.

Om jag hörde en jätteduns lovade jag mig att gå ner. Men den kom inte.

Nästa dag fick jag inte tidningen av honom.

På söndagen hade jag inte heller fått någon tidning och han svarade inte i telefon.

Jag gick ner och kollade i hans brevlåda ( vi har ju postboxar.) och tidningarna låg där.

Alltså tror jag han ligger på sjukhus.

Jag har såklart dåligt samvete för att jag inte gick ner eller gjorde något.

Jag vet att jag inte kan lasta mig själv men ändå.

jag föröker intala mig att dunsarna jag hörde var från ambulanspersonalen. Det lindrar mitt samvete.

Vad hade ni gjort?

Vad skall man skriva?

Jösses sedan jag bloggade sist har det hänt massor.

jag skrev brev till mina brevvänner nu i helgen och det blev 4 fullspäckade A4 sidor.

Först när jag skrev ut så blev pappren helt blanka trots att skrivren skrev. Jag trodde fört att det berodde på att jag köpt bläckpatroner med utgången datumstämpel.

Men det visade sig bero på Mandriva. Jag kom på det när testsidorna blev helt perfekta.

Så i helgen fick jag kopplat in min gamla dator igen bara för att skriva ut några sidor :)

Men jag är glad att det blev av. Tack vare att de sälde billiga bildskärmar och tangentbord på lopisen kan jag nu ha 2 st datorer :)

Vädigt smidigt nör man intstallerar.

jag ominstallerade windows och sedan installerade jag den nyaste verionen av Mandriva ( 2009) och som det ser ut nu så gillar jag den itne. Funderar på att byta tillbaka till Mandriva 2008.

Någon windows har jag inte för jag var så intelligent och slängde några viktiga filker som tex boot.ini mm. jag har förvisso kopierat in en boot.ini men windows vill antagligen har fler filer för att starta.

hur korkad kan jag vara egentligen?

Just nu förbereder jag mig inför våtvästgympan

och sedan ikväll kommer Hugo.

Ibland går det upp och ibland går det ner

Efter det att jag skrev så var jag hos sjukgymnasten.

När jag var där konstaterade jag att jag mådde bra.

Jag hade inte problem med hjärtat längre och knäna gjorde inte ont och andra saker fungerade bättre.

Min sjukgymnast förklarade för mig att det där med att ibland vara hopplöst andfådd eller ha dubbelslag och tappa andan berodde på en retning av en nerv som ligger i bröstryggen och styr det autonoma nervsystemet. Hm skumt. Och det kan också bero på att jag plötsligt reagear på kaffet. Han menade på att om man hade en retning så kunde den förstärkas.

Skumt är det men trevligt att få reda på det. Det tog bara 4 år.

Kort sagt jag mådde toppen.

Och självklart så ville jag göra saker.

Helst ta igen alla 4 åren på en gång.

Detta resulterade i att min boendestödjare och jag tog ut allting ur förrådet och staplade om. Det gick inte att gå i lägenheten.

Det var intressant att se en del ouppackade flyttkartonger.

Det ena ledde till det andra så tillslut drog jag fram flyttkartonger ur ett skåp i sovrummet, öppnade ett skåp i köket och packade ner grejor som jag inte använde osv.

Sedan var jag på stickcafé och lärde mig en del kul tips och trix.

Självklart gick jag på korsordcafé.

och läsecikel.

+ säkert en hel del annat som kom emellan.

Vissa dagar hann jag knappt äta.

På nätterna satt jag och stickade ( eftersom jag inte hann med det på dagarna.

Simma har jag bara hunnit med en endaste gång på 2 veckor.

Så det är därför ni inte har hört något ifrån mig.

Jag är lite mör och har faktiskt inte ens använt datorn på några dagar.

I torsdags fick jag nog när min nya arbetsterapeft satte sig i min nya soffa mittemellan stickning och papper. jag pikade henne och sa att hon kanske satt på ett garnnystan men det hjälpte inte.

Så i fredags möblerade jag om.

Nu står köksbordet dirket när man kommer in så att gästerna förhoppningsvis väljer att sätta sig på en stol utan att luta sig mot TV:n eller kladda på min nya soffa eller välja att sitta på armstödet.

Nackdelen med allt stressande är att jag börjar må dåligt igen.

Min sko gick sönder och jag har gått utan inlägg så nu kommer det lite lustiga problem igen när fötterna vrider sig tillbaka och det blir en höjdskillnad. ( Jag har ett kortare ben.)

Allt jag ville var att ge ifrån mig ett litet livstecken och säga att jag mår bra.

Jag är bara lite för upptagen just nu. Usch.

Mitt mål är att sluta ha kontakt med habiliteringen och prioritera simning och sjukgymnastik.

Jag skall bara........... innan dess. :)

Jag hoppas allt är väl med er.