Nu är uppgifterna och novellen klara

Jösses vad jag slet i det sista.

Jag gick faktiskt och la mig klockan 21.30 igår!!!!!!!!!!

Ja ni läste rätt.

Jag sov i hela 13 timmar för jag vakande 10.30 idag.

Hm hoppas inte det blir en vana.

Nu är i alla fall denna veckas svenska uppgifter klara.

Det var ett personligt brev till min lärare, en novellanalys och en novell. Sedan gjorde jag även en utmaning som jag inte förstod riktigt hur jag skulle göra. Hoppas den inte sänker betyget. Det var argumentering.

Jag kommer att svara på kommentarer senare i kväll om jag inte somnar tidigt. Nu vill jag ägna resten åt dagen till att slappa som att titta på TV.

Hoppas det inte ligger snö i parabolen för då är det kört.

Här nedan kommer min novell som ni inte behöver läsa.

Ämnet var de 7 dödssynderna.

Jag valde synden frosseri.

Klockan var kvart i fem när Nina kryssade fram mellan stressade människor, som alla ville komma hem så fort som möjligt.

Trots folkvimlet gick det inte att undvika dofterna från bageriet. Nina satte halsduken framför näsan och andades genom den. Dofterna trängde sig igenom lika envetet som februarikylan nöp i skinnet.

Hon avskydde de förföriska dofterna eftersom hon inte hade råd med färska bakverk. Nina började snabbt rabbla sitt väl inövade mantra:

"Det är inte så gott som det doftar, det är inte så gott, det är inte så gott."

Nina önskade att hon snart skulle bli klar med sin yrkespraktik, så att hon kunde få heltid med full lön. I det lilla samhället Ockelbo som hon kom från fanns inga reklam jobb att få. Nina hade helt enkelt varit tvungen att flytta till Stockholm där lägenhetsbristen var stor. Hon hade varit överlycklig när hon fick tag på sin lilla 2:a även om hyran var skyhög, och åt upp det mesta av hennes lilla inkomst.

Väl hemma satte hon nyckeln i låset till sin sparsamt inredda lägenhet.

På hallgolvet låg dagens skörd av reklam och ett brev. Hon lade upp posten på det lilla hallbordet och gick ut i köket för att värma lite köttfärssås.

Efter maten gick hon ut i hallen för att kolla posten. Hon var väldigt nyfiken på det vita brevet med en blå logotype. Den liknade en blå fiapjäs. Under bilden stod texten N.L juristen.

"En advokat byrå? Vad underligt." hon vände och vred på brevet några gånger innan hon slutligen öppnade det med darrande händer.

Brevet var väldigt formellt skrivet men tillslut lyckades hon i alla fall tyda ut att hennes moster Karin hade avlidit och efterlåtit sin förmögenhet till henne.

"Jo, jo förmögenhet." fnyste Nina. Hon kom mycket väl i håg det där lilla rucklet utanför Ockelbo. Vad var det nu stället hette? Hur hon än funderade så kunde hon inte komma på det. Med en rysning erinrade hon sig det röda torpet. Hon mindes även vattenhinkarna som Karin hade ställt ut lite här och var eftersom taket läckte.

”Herrgud vad kostar det att driva eller riva ett torp?” tänkte hon förtvilat.

Att ta ledigt för att träffa advokaten var inget hon såg fram emot. Detta här lilla äventyret skulle kosta mer än det smakade. Det var Nina helt övertygad om.

Trots motviljan stod Nina i advokat Lars Nilsons lilla kontor på tisdagsmorgonen.

Han var en medelålders och vänlig prick som bjöd på kaffe och semlor till Ninas förtjusning. Hon tog raskt för sig. Vem vet, Lars kanske ångrade sig.

Det visade sig vara den godaste semlan som Nina hade ätit. Grädden var mjuk och krämig. Den smalt direkt på tungan. Semlan var mjuk och fluffig. När Nina hade svalt några tuggor kände hon en perfekt balanserad eftersmak av kardemumma som framkallade en önskan om att ta ett bett till.

"Ja du Nina som du kanske vet så är du den enda arvingen till Karin Andersson." sade han med hög stämma.

"Oj då. Det var väldans. Bara jag?" mumlade Nina fram och jagade en bit mandel i munnen som hon långsamt klöv med framtänderna. Hon ville att smaken och känslan skulle vara länge. " Åh vad gott detta är. Tänk om jag hade råd att äta semlor lite oftare. Helst varje dag." tänkte hon och blev avbruten av Lars

"Om du skriver på dessa papper, så kommer du från och med idag att vara en förmögen kvinna." sade Lars.

Nina frustade till. Hon hade precis tagit en bit av locket på semlan. Hennes plötsliga inandning hade fått floursockret att fastna i halsen.

"Förmögen?" hostade hon fram och skyndade sig att ta en klunk kaffe för att klara strupen.

”Jajamen." Sade Lars med ett glatt leende " Hela 10 miljarder lämnade hon efter sig. En liten hake finns förstås, men den skall nog inte vålla dig så stort problem"

"Vaddå för hake?" Nu kommer det tänkte Nina. Jag måste bo i torpet resten av livet eller något i den stilen.

" Jo, det är så här att du måste ta hand om hennes katt Felix. Det är därför den här processen måste gå snabbt." sa han och sköt fram dokumenten och en penna.

"Katt? Vaddå för katt?" Skulle hon bli kattägare? Hur tar man hand om en katt? 10 Miljarder sa han verkligen så?”

Som i trance tog hon pennan och skrev på pappren.

"Vad bra!” Utbrast han. ”Jag skall genast gå och hämta Felix." Sedan försvann han ut genom en mörk ekdörr. Han var inte borta länge. Inom några sekunder var han tillbaka med en orange färgad katt, med vit mage och rosa nos.

Det visade sig vara en lugn och tillgiven katt, som Nina genast fattade tycke för.

När Nina gick från kontoret var hon helt förstummad.

På hemvägen lovade hon sig att hon skulle köpa semlor till både sig och katten.

Nu hade de råd att frossa i sig semlor varje dag.