Sveriges klantigaste fotograf.

Det är jag det! Näör jag skulle gå till korsordscafét så hörde jag ett konstigt ljud. Wow! Det var en hackspett som hackade på en björk. Vilken lycka jag som alltid velat fotografera en hackspett. Jag fick vända tillbaka och hämta kameran. Plötsligt inser jag att jag bara har en vante. Oj då! Den låg på uppfarten. Jag skyndade för att hämta den. Tror ni inte att det kommer en bil då? Framför mig ser jag en platt överkörd blöt och smutsig mocka handske. Jag gör lite konstiga gester till bilföraren ( fast de är ganska tafatta för jag har insett att det inte spelar någon roll vilken gest jag gör. Det finns ingen gest som säger att det ligger en vante på marken kör inte över den!) Jag står andlös och tittar på. Blev vanten överkörd eller inte? Det var på millimetern. Puh. Jag skyndade tillbaka för att hämta vanten och förklarade mig för bilföraren. Jag tror hon tyckte jag var fånig för hon förklarade att hon inte kunde se vad som ligger på backen och att jag skulle hålla ordnig på mina grejor. Hm om jag inte haft ordning hade jag inte vetat att jag tappat den. Nåja upp och hämta kameran. När jag väl är nere så kommer Måns och jag pratar med honom en stund. När jag väl skall ta kort så är hackspetten så liten och så långt borta. Konstigt jag har ju ett bra objektiv. Så illa kan det väl inte vara? Näe då har klantarslet ( jag) självklart vridit objektivet åt fel håll. Snabbt vrider jag åt andra hållet och hackspetten är i sikte "Men va f-n är hackspetten?" Tja den hade såklart tröttnat. Jag såg ett gäng promenera på vägen nedanför och misstänkte att det var korsordscafe deltagera. Men eftersom jag inte var säker vågade jag inte ropa dessutom var jag andfådd efter allt spring i trapporna. Jag lyckades komma ikapp dem strax före biblioteket. Gissa vad de sa! "Vi hade just en älgupplevelse!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" Kan ni tänka er när jag är utrustad med kamera så kommer jag bara några sekunder för sent. Det hade tydligen kommit en älgmamma med kalv. Mamman sprang över vägen och kalven vågade inte ta sig över så mamman fick springa tillbaka och lugna kavlen och sedan sprang de över igen och det var tydligen en hel del bilar. Jag vet inte men efter dagens fotomisslyckanden funderar jag på om det inte är lugnast att samla på frimärken. ( Fast då är det väl någon klant som öppnar fönstret.) jag trycker på avtryckaren och inget händer! Vaddå? Är det fel inställnigar? Varför klcikar det? Ljuset är bra, avståndet och allt fattar ingenting. Bäst att kolla vad det står i displayen. "No CF" Ja en ljudlig svordom kom från mig. Jag insåg i denna stund att man nog skall vara tyst annars skrämmer man objektet. Jag lät Måns vakta kameran medan jag snabbt som attan sprang upp och tog ur minneskortet från datorn. Ner för tre trappor igen, sätta i minneskort och fota.