Ludde skall få vingar :)

Idag på knypplingen så sa min lärare att min spets inte var godkänd och att jag var tvungen att knyppla mer på den. Jag vart helt förtvivlad för jag är så trött på dessa spetsar. Att ta mig till knyppelkursen var en bravad kan jag lova. Det var med enormt tunga steg jag tog mig dit. Att dessutom få underkänt var inte så kul för jag har slarvat. Jag visste hur man gjorde men gjorde inte som man skulle för jag orkade eller ville inte. Jag vet inte orsaken men energi och gnista fanns inte. Jag började mumla saker och skylla på lite allt möjligt läraren hade förståss rätt i alla mina argument. De var inte vattentäta och det fanns ingen logik i det hela. Bara dumma tomma ursäkter. Så tillslut brast det för mig: "Jag orkar inte knyppla mer!" sa jag. Sedan sa jag väl med att knyplingen tar upp mycket tid och att det känns meningslöst att knyppla tråkiga övningsspetsar och att om jag gjorde något konkret skulle jag anstränga mig mer och vara mera noggrann. Jag vet inte exakt vad jag sa men jag måste ha sett förtvivlad ut för när jag tittade på min lärare var hennes min helt förtvivlad och med mild röst sa hon: "Vad vill du göra då?" "Vingar!" svarade jag. Jag vet att jag var håglös men frågan är hur håglös jag var med tanke på hennes ansiktsuttryck. Jag måste väl ha sett ut som om jag stod vid avgrundens rand. I alla fall så gick hon och hämtade några böcker en fem sex stycken faktiskt. Jag fick bläddra i dem. Nu visade det sig att hitta vingar var inte så lätt. Det finns olika sorter olika storlekar och olika form. Inte lätt för mig som har en speciell form i huvudet som jag vill göra. Med tanke på att vingarna skall sitta på Ludde som är max 4,5 centimeter hög får de inte vara för stora.

LUDDE:

Jag bläddrade och bläddrade och bläddrade. Tillslut kom jag på at det nog var enklast att fortsätta med tråkiga spetsar men jag la i alla fall fram lite alternativ. Läraren var upptagen med andra elever så jag bestämde mig för att knyppla några mandlar på rätt sätt. När läraren kom visade jag henne min 3 sista mandlar.

Gissa vad? Jo de var så klart rätt utförda. "Du kan om du vill!" sa läraren och jag instämde och vi var båda överrens om att jag inte riktigt ville. Det kanske inte är det smartaste att erkänna men det känns nog bra för oss båda att veta att jag i alla fall förstått uppgiften och kan gå vidare. I vilket fall som helst så hittade jag ett par vingar. De är i stort sett gjorda med något som kallas för enkelslag.

Man ser inte så mycket nu men jag vågar inte ta bort nålarna förrän jag har gjort klart den vänstra vingen också. Dessa vingar med enkelslag som bildar något som kallas för nätbotten är ju hur enkla som helst. Jag sa faktiskt till min lärare: "Det var ju hur enkelt som helst med tanke på vad jag har fått gå igenom!" Det känns skänt att få göra något som blir något och det känns skönt att få göra något enkelt. Så Ludde skall snart få sina vingar :) Att knyppla en vinge tror jag bara tog en halvtimme. Det är helt okej tycker jag. I normala fall tar knyppling lång tid. Jag har varit lite frustrerad att det tagit upp så mycket av min tid att jag inte fått gjort någon annan hobby.

Vad som också var kul var att jag fick välja helt själv utan att hon la sig i och det var inget tal om att: "Det är för svårt, det klarar du inte!" och så vidare. Det var en underbar känsla. Det känns nästan som när man var liten och man fick ta ansvar för första gången. Tex att man fick hyvla ost själv eller något sådant. "Jag kan själv!" känslan är underbar och jag trodde inte den gick att uppleva i vuxen ålder.

Vingar! Vingar! Vingar! Jag är så lycklig.

Frågan är bara hur jag skall dekorera dem sedan om jag skall sätta färg på dem och i så fall vilken färg. Skall  jag har glitter? Vilken färg och så vidare. Mmmmm vilka underbart roliga problem jag har. ( Tills jag färgsatt fel och förstört dem då blir det ramaskri. Men det tar vi då.)