Äntligen har jag fått besked hur det blir med boendestödet. Jag kommer att få ha min gamla boendestödjare 1 gång i mänaden. Vad bra. Då kanske vi kan skapa lite ordning och komma fram till saker tillsammans som jag kanske kan ta med de nya boendestödjarna som jag har kvar 2 gånger i veckan. Men jag måste säga att informationen varit urusel. Dels var cheferna diffusa i början. Men sedan visade det sig att chef nr 2 inte informerar oss ordentligt. När jag satt i mötet med chef nr 1 och nr 2 så kom vi fram till saker som jag ocjh boendestödjarna skulle göra och tänka på. Men när jag pratade med boendestödjarna visade det sig att de inte fått informationen och jag undrar ju så klart varför de inte gör som de skulle göra. Inte heller meddelande chef nr 2 mig om min gamla boendestödjare. Det fick jag reda på när jag ringde chef nr 1.
Sedan var jag hos psykologen i måndags. Det ser lovande ut. Han verkar bra och nu har vi benat ut allt. Det jag trodde var panikångest visade sig vara ångest och det som jag trodde var ångest var tvångstankar. Det är lätt lustigt egentligen för om man undrar om man stängt av kaffebryggaren och går och kollar och sedan kollar igen eller om man undrar om man låst dörren och kollar det ideligen eller tänker på det mycket då trodde jag att det var oro. Och oro trodde jag var ångest. Ja ja där ser man livet är inte alltid vad det ser ut som.
I helgen var jag och fotograferade en del. Jag fick problem med ryggen förförra söndagen och det blev inte bättre av mina helgbravader så jag har tagit det jättelungt. Jag fick panik i måndags när jag insåg att jag inte kunde sitta på en stol. Nacken orkade inte hålla upp huvudet. Men nu är det bättre.
Jag har köpt en trådutläsare ( fjärrkontroll med sladd ) till min kamera. Så nu hoppas jag att jag kan ta kort utan att frysa fingret av mig och kanske också kunna ta kort med lite andra inställnigar som gör att det tar så lång tid innan kortet tas från det att jag tryckt på knappen vilket gör att jag har tröttnat på att stå still och det blir suddigt men det skall det inte bli med denna grej.
Jag fick faktiskt användning av den nu. Jag gjorde ett armband som jag fotograferade med trådutlösaren. Det har varit roligt att vörja pärla igen efter ett långt uppehåll men som sagt var jag kan knappt sitta så det blir mini stunder jag pärlar och mycket vilande emellan.

Näör jag skulle gå till korsordscafét så hörde jag ett konstigt ljud. Wow! Det var en hackspett som hackade på en björk. Vilken lycka jag som alltid velat fotografera en hackspett. Jag fick vända tillbaka och hämta kameran. Plötsligt inser jag att jag bara har en vante. Oj då! Den låg på uppfarten. Jag skyndade för att hämta den. Tror ni inte att det kommer en bil då? Framför mig ser jag en platt överkörd blöt och smutsig mocka handske. Jag gör lite konstiga gester till bilföraren ( fast de är ganska tafatta för jag har insett att det inte spelar någon roll vilken gest jag gör. Det finns ingen gest som säger att det ligger en vante på marken kör inte över den!) Jag står andlös och tittar på. Blev vanten överkörd eller inte? Det var på millimetern. Puh. Jag skyndade tillbaka för att hämta vanten och förklarade mig för bilföraren. Jag tror hon tyckte jag var fånig för hon förklarade att hon inte kunde se vad som ligger på backen och att jag skulle hålla ordnig på mina grejor. Hm om jag inte haft ordning hade jag inte vetat att jag tappat den. Nåja upp och hämta kameran. När jag väl är nere så kommer Måns och jag pratar med honom en stund. När jag väl skall ta kort så är hackspetten så liten och så långt borta. Konstigt jag har ju ett bra objektiv. Så illa kan det väl inte vara? Näe då har klantarslet ( jag) självklart vridit objektivet åt fel håll. Snabbt vrider jag åt andra hållet och hackspetten är i sikte
"Men va f-n är hackspetten?" Tja den hade såklart tröttnat. Jag såg ett gäng promenera på vägen nedanför och misstänkte att det var korsordscafe deltagera. Men eftersom jag inte var säker vågade jag inte ropa dessutom var jag andfådd efter allt spring i trapporna. Jag lyckades komma ikapp dem strax före biblioteket. Gissa vad de sa! "Vi hade just en älgupplevelse!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!" Kan ni tänka er när jag är utrustad med kamera så kommer jag bara några sekunder för sent. Det hade tydligen kommit en älgmamma med kalv. Mamman sprang över vägen och kalven vågade inte ta sig över så mamman fick springa tillbaka och lugna kavlen och sedan sprang de över igen och det var tydligen en hel del bilar. Jag vet inte men efter dagens fotomisslyckanden funderar jag på om det inte är lugnast att samla på frimärken. ( Fast då är det väl någon klant som öppnar fönstret.) jag trycker på avtryckaren och inget händer! Vaddå? Är det fel inställnigar? Varför klcikar det? Ljuset är bra, avståndet och allt fattar ingenting. Bäst att kolla vad det står i displayen. "No CF" Ja en ljudlig svordom kom från mig. Jag insåg i denna stund att man nog skall vara tyst annars skrämmer man objektet. Jag lät Måns vakta kameran medan jag snabbt som attan sprang upp och tog ur minneskortet från datorn. Ner för tre trappor igen, sätta i minneskort och fota.
Sedan var det stickcafé..jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)


Jag orkar inte. Jag har funderat på att sluta vakna hädanefter. Jag klarar inte av sådana här chocker på morgonkvisten. Jag hoppas ni har en underbar morgon. Jag sitter med en rykande het kopp koffeinfritt kaffe och väntar samtal från mitt elbolag innan jag ringer mitt telefon bolag.