Ibland går det upp och ibland går det ner

Efter det att jag skrev så var jag hos sjukgymnasten.

När jag var där konstaterade jag att jag mådde bra.

Jag hade inte problem med hjärtat längre och knäna gjorde inte ont och andra saker fungerade bättre.

Min sjukgymnast förklarade för mig att det där med att ibland vara hopplöst andfådd eller ha dubbelslag och tappa andan berodde på en retning av en nerv som ligger i bröstryggen och styr det autonoma nervsystemet. Hm skumt. Och det kan också bero på att jag plötsligt reagear på kaffet. Han menade på att om man hade en retning så kunde den förstärkas.

Skumt är det men trevligt att få reda på det. Det tog bara 4 år.

Kort sagt jag mådde toppen.

Och självklart så ville jag göra saker.

Helst ta igen alla 4 åren på en gång.

Detta resulterade i att min boendestödjare och jag tog ut allting ur förrådet och staplade om. Det gick inte att gå i lägenheten.

Det var intressant att se en del ouppackade flyttkartonger.

Det ena ledde till det andra så tillslut drog jag fram flyttkartonger ur ett skåp i sovrummet, öppnade ett skåp i köket och packade ner grejor som jag inte använde osv.

Sedan var jag på stickcafé och lärde mig en del kul tips och trix.

Självklart gick jag på korsordcafé.

och läsecikel.

+ säkert en hel del annat som kom emellan.

Vissa dagar hann jag knappt äta.

På nätterna satt jag och stickade ( eftersom jag inte hann med det på dagarna.

Simma har jag bara hunnit med en endaste gång på 2 veckor.

Så det är därför ni inte har hört något ifrån mig.

Jag är lite mör och har faktiskt inte ens använt datorn på några dagar.

I torsdags fick jag nog när min nya arbetsterapeft satte sig i min nya soffa mittemellan stickning och papper. jag pikade henne och sa att hon kanske satt på ett garnnystan men det hjälpte inte.

Så i fredags möblerade jag om.

Nu står köksbordet dirket när man kommer in så att gästerna förhoppningsvis väljer att sätta sig på en stol utan att luta sig mot TV:n eller kladda på min nya soffa eller välja att sitta på armstödet.

Nackdelen med allt stressande är att jag börjar må dåligt igen.

Min sko gick sönder och jag har gått utan inlägg så nu kommer det lite lustiga problem igen när fötterna vrider sig tillbaka och det blir en höjdskillnad. ( Jag har ett kortare ben.)

Allt jag ville var att ge ifrån mig ett litet livstecken och säga att jag mår bra.

Jag är bara lite för upptagen just nu. Usch.

Mitt mål är att sluta ha kontakt med habiliteringen och prioritera simning och sjukgymnastik.

Jag skall bara........... innan dess. :)

Jag hoppas allt är väl med er.