Gårdagens kaffedrickande förflöt bra.
Beatrice låg och sov när vi kom. Hon sa att hon hade ont av all stress. Jag fick lite dåligt samvete. När Beatrice hejade på mig log hon och kramade om mig.
Jag blev jätteförvirrad. För jag trodde hon var sur på mig.
Äldste sonen ( han med ADHD) var tydligen tvär och vägrade komma ut och hälsa på oss. Så vi gick in i hans rum sedan.
Jag fick reda på att han praktiserade i närheten av mig och att han är i min lilla by väldigt ofta. Gissa om jag blev snopen. Han var praktiserat sedan Augusti och skall praktisera året ut och har inte sagt ett ljud förrän nu.
Jag undrar om det är så att han inte vill tärffa mig.
Jag insåg också till min fasa igår morses att jag inte kunde hitta hans födelsedagspresent. Oj då. Beatrice säger att det var därför han inte kom och hälsade. Men jag anser att det kunde han ju inte veta om förrän han pratat med mig.
Hon medade på att han hade fått för sig det av vårt senaste samtal då jag bad honom att påminna mig om att den låg under skrivbordet i sovrummet. Jag ville bara bli påmind eftersom jag glömnmer så lätt. Den var inte borta - inte då i alla fall.
Problemet är att presenten är gjord av porslin och jag är extra rädd om den så det är därför den är så undanplancerad i någon avskild vrå.
Men skönt att gårdagen förflöt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar