Vet inte vad jag skall sätta för rubrik idag.

Idag blev jag väckt av att Beatrice ringde.

Hon var rätt så sur.

"jag ringer dig nu eftersom ajg har tröttnat på att vänta på att du skall ringa och säga hur det blir i morgon.!"

"Öh, va?! Skulle jag ringa?" jag trodde hon hade kommit överens med Thomas och Viola om att Thomas och Viola skulle hämta mig.

Sedan kom en lång utläggning om hur dåligt hon mådde sedan senaste samtalet, att hon drömt mardrömmar, henes mage har lagt av och att hon vet varifrån hennes värk kommer osv. Inte så roligt att höra. Visst vi hade vår dust och jag har inte heller varit så lycklig.

Jag kommer aldrig att glömma när jag stod mitt i flyttkaoset och det small till i ryggen och jag blev liggandes. ( det var då jag tappade balansen och höger sida reagerade inte som den skulle, kunde varken läsa, skriva eller ens bre min egen macka.)

Då tröstade hon mig och sa att det finns rullatorer.!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

( Jag företsäller mig fortfarande synen med en flyttkartong på rullatorn.)

Hon sa också at hon hade gjort allt hon kunnat för att passa in en tid.

Och att jag är krånglig. Hon sa också att det aldrig hade varit tal om att hon skulle hämta mig kocka 10. Utan att hon åkte från en ort kl 10 och skulle vara hos mig ca en halvtimme senare. Och att hon ville att vi skulle ta en fika innan och umgås för en gångs skull.

Hon sa att hon hade tröttnat på att ringa eftersom det bara var envägskommunikation.

Tidigare hade hon förklarat för mig att anledningen till att hon inte hörde av sig berodde på att hon inte hade tid.

Och hennes son hade sagt till mig:

"Men du ringer ju varje dag." Vilket inte var sant. jag blev jätteledsen och ringde mindre.

Hon säger att det är jobbigt att anpassa sig hela tiden eftesrom inget passar mig.

Vem är det som lever efter en kalender och jobbar jämt och ständigt?

Helt enkelt anklagar hon omvärlden för saker som stämmer bättre in på henne än på andra.

Det känns jättekonstigt allting. Att hon nu har tid över och vill umgås.

Hon har ju aldrig tidigare hadt tid för oss.

Med tanke på hur dåligt hon mådde av vårt telfonsamtal så föreslog jag att vi inte skulle umgås efterom jag med mårdpligt och vi skulle båda må bra av att inte ungås men det verkade inte fungera det heller.

Hjälp. Vad göra?

Hopplöst svårt att kommunicera med någon när disskusionen hela tiden vänds.