Nu börjar det bli obehagligt. Om personen är ute så är chanserna större att personen kanske inte lever. Jag hälsade på personens familj igår och satt där. Det var jobbigt att se dem ledsna. Man kan inget göra. Att bara vänta, vänta , vänta och vänta är frustrerande.
Tankarna mal. Har personen gett sig av frivilligt? Har personen träffat på någon eller några andra och att de gjort personen illa?
Jag hade så många tankar igår. Just nu står det still. Men om detta fortlöper så kommer jag att hoppa av eller förlänga skolan. För om det går så långt att det blir begravningar osv tja då har jag inte förmågan att plugga. Även om det inte skulle så långt är det ju mycket att göra ändå. Man undrar och man försöker att trösta. Men de rätta orden finns inte. Vad sjutton säger man? Att säga sov gott till någon som man vet inte kommer att kunna sova gott känns helt fel. Och frasen "Lycka till" känns ännu värre.
Jag ringde min boendestöd chef eftersom jag behöver komma igång med städning. Motivationen är borta till allt. Hon var på semester tror jag. Jag ringde min LSS handläggare för att prata. Hon var på tjänsteärnde tror jag. Jag ringde chefen för kontaktpersonen hon var också borta. Jag ringde rekotorn för att prata om skolgången. Hon kommer inte förrän på måndag.
Var ÄR alla? Och varför är de borta när jag behöver prata?
Jag skall försöka att leva min dag som vanligt. Jag bakar just nu en kaka som jag skall ha med till bokcirkeln ikväll. Kl 14 är det korsordscafé. Att bara sitta hemma och fundera gör inte saken bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar