Sur och grinig begav jag mig till sjukgymnasten imorses.
Egentlgien ville jag avboka tiden de senaste sjukgymnasterna jag har haft har inte sagt något speciellt. Den ena tyckte till och med att man inte behövde röra på sig!!!!!!!!!!!!!!! Så det kändes slöseri med god sömn och de 80 kronorna kunde jag väl lägga på annat och föresten så ont hade jag inte just nu när jag fått tiden.
Men enveten som jag är så begav jag mig iväg. För smärtan ovanför höften har ju funnits sedan i julas och det har blivit outhärdligt att lägga i en tvätt i tvättmaskinen, diska och sopa i tvättstugan.
Det kan ju faktiskt finnas bra sjukgymnaster jag har träffat en innan.
Hos sjukgymnasten fick jag göra lite olika saker som tex att stå med tårna inåt och böja knäna upp och ner. Det gick jättebra.
"Titta jag kan." :) tänkte jag.
Jag fick även ha händerna bakom huvudet och böja armbågarna framåt och bakåt.
"Visst är jag duktig?" Jag kan böja armarna inga problem. Hade du frågat för något år sedan hade jag inte klarat det. Visst är jag duktig? Jag har blivit bättre.
Istället för att få beröm för att jag klarade av sakerna visade det sig att min ena höft lutar åt höger och att bäckenet har tippat framåt.
Och vad gällde armböjningarna så var de inte så bra. De visade att jag hade hopsjunken bröstkorg ( vilket berodde på höften.)
Så, så duktig var jag.
När sjukgymnasten tryckte på en del punkter på ryggen och på höften så skrek jag ganska rejält ( vilket är ovanligt för mig.) Jag är en person som har ganska hög smärttröskel. Jag är en: bita-ihop-det-är-inte-så-farligt-människa.
Att gå till läkaren gör jag egentligen bara när jag är så illa däran att jag knappt kan gå och stå.
Det positiva är att smärtan beror på snedbelastade muskler. Han skall göra iordning ett träningsprogram så att jag blir bättre. Och han kommer inte att släppa mig vind för våg. Det blir uppföljning osv.
Jag fick även veta att mina magmuskler inte jobbar som de skall.
He he kanske är det förklaringen till varför jag klarar av att göra magövningarna p vattengympan galant utan att känna av det minsta.
Äntligen en sjukgymnast som verkar vara bra. Han visste till och med om andra ställen som jag inte talat som tex bröstkorgen.
Jättebra. Hurra det finns hopp.
Fast jag skall tydligen slita hårt.En halvtimme varje dag i 2 månader innan resultat uppnås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar