Att inte gråta offentligt.

Igår skulle en tant lärt mig Grönländskt pälbroderi.

Vi hade bokat en tid den 7:e November.

Jag kom dit igår vid 17.

En tant som har lokalen sa att jag borde ringa pärltanten. Efter febrilt letande så hittade jag telefonnumret på ett kvitto när jag köpte pärlor av henne.

Det visade sig att hon ninte kunde komma eftersom hon hade mycket att göra på jobbet. Hon hade nog inte tid förrän den 10:e December.

Sedan frågade jag hon som har lokalen hur det hade gått med datorerna.

Hon hade nämligen 3 st datorburkar som hon skulle slänga och jag fårgade om jag kunde få dem. Då sa hon att jag skulle vänta lite för de kanske gick att uppgradera.

Igår när jag frågade så hade hon sålt dem.

Sedan undrade jag vad jag skulle göra eftersom pärltanten inte skulle komma. Då föreslog hon som hade lokalen att jag kunde åka hem tidigare.

Jag blev jätteledsen och kände mig inte välkommen.

Hade stora svårigheter med att behärska mig från att börja gråta.

hade ju sett fram emot detta. Och det där med datorerna och att känna sig ovälkommen fick droppen på bägaren att rinna över.

Så jag ringde Måns och åkte hem.

När jag stod där ute i kylan och märkret. Blev jag plötsligt väldigt röksugen.

Tur att jag inte hade med mig cigaretter. jag tog fram min termos med koffeinfritt kaffe och drack kaffe utanför hennes hus. bestämde mig för att vara riktigt pinsam. Tyvärr var det för mörkt för att vara pinsam

men jag är stolt att jag inte rökte. men om jag skall fortsätta att gå upp i vikt börjar jag snart igen.