tisdag 1 juli 2008

Jag behöver ingen som mobbar mig. Jag är ju så bra på att mobba mig själv.

Härom dagen så tänkte jag ringa till en kompis men så tänkte jag att nej det är ingen idé jag stör säkert och  hon vill nog inte att jag ringer.

Någon dag senare sms:ade hon mig och undrade hur jag hade det. Jag ringde upp henne och vi pratade. Hon hade absolut inget emot att jag ringde henne sa hon.

likaså härom dagen tänkte jag ringa en annan kompis och tänkte att nej jag stör säkert. Hon har nog semester och vill nog inte prata med tråkiga mig.

Så jag ringde till Jonas istället. Under tiden som Jonas och jag pratar kommer det 2 st tonstötar i telefonen som betyder att någon försöker ringa mig. jag kopplar över och får reda på att det var kompisen som jag tänkt ringa först.

En annan kompis har jag inte ringt alls eftersom jag inte vill störa. jag skickade istället ett mail med trevlig midsommar. Nu har jag fått tillbaka ett mail där hon skriver att det var roligt att höra ifrån mig.

Hm.

Jag har gått och satt en töntstämpel på mig själv.

Varifrån den kommer vet jag inte exakt. Men jag är ju lite småbohem av mig.

Jag bryr mig inte om det senaste modet och att jag flyttat till landet har väl inte gjort det bättre. Jag vet inte om aspergersdiagnosen har ökat på töntstämpeln.

Men det är JAG som har denna negativa bild av mig. Inte mina kompisar.

Så nu får jag se till att "shapa up mig" lite grann och sluta se mig själv som tråkig.

Jag behöver då definitivt inte någon som mobbar mig. Det klarar jag ju så bra på egen hand, alldeles själv :)

Men det är fantastiskt att man kan trycka ner sig själv.

Men jag tror det beror på att jag träffat lite ytliga personer på sista tiden vilket gör att jag får känslan av att jag inte duger eller passar in. Lite småkommentarer har ju kommit ifrån dem.

Men mina riktiga kompisar har aldrig sagt något som fått en att känna sig låg eller utanför.

Tänk positva tankar om er själva. Ni är säkert bättre än vad ni tror.

Föresten jag skrev till en brevvän att jag funderat på att lägga ner bloggen.

Hon skrev att hon inte ville det för att hon tyckte det var trevligt att läsa vad jag skrev. :) Vad glad jag blir. Det är tydligen fler som läser än vad jag tror :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar