Djup filosofi

jag har länge funderat på vad som gör att en del läser min blogg. Tills Viola sa att det beror på att jag lägger märke till detaljer och tar tillvara på dem och skapar från dem. Och det stämmer ju vid närmare eftertanke.

För det är inte lätt att blogga när man inte har ett stort socialt liv.

På sista tiden har jag fått fler besökare vilket gör mig glad. De har även skrivit att de gillar min blogg.

Tack så mycket Jag blir superglad.

En skrev fortsätt så. Jag skall försöka att fortsätta skriva som jag gjort.

jag skriver helt enkelt rätt upp och ner som jag är och tycker och tänker. Och jag tackar för all respons jag fått.

Jag har läst en del om att man bara skall skriva allting i rosa för att få besökare eller bara skriva av sig om elände.

Jag blandar. Frö livet är ibland bra ibland dåligt.

Det är upp och ner.

Men nu till min filossofi.

Om man tex bara skriver i rosa vad händer den dagen de rosa idéerna tar slut? Eller om man vill skriva om verkliga livet?

Det jag funderar mest på är de här bantarbloggarna. Jag har sett en del bloggar där någon tex väger jättemycket. Tränar och äter rätt. Denna person ägnar hela sin blogg bara till att ange vikt, mat och träningspass. ( renodlad bantarblogg)

Denna besökare får tex också mycket läsare och respons.

Men vad händer den dagen då personen nått sin idealvikt?

Vad skall han/hon blogga om då?

Får då kommer plötsligt livet in i bilden.

Och om personnen inte kan skriva om viktminskning och kanske tappar de tidigare läsarna. Hur blir det då?

För det måste väl vara lite grann av ett beroende att blogga och få belöning i responser och sedan försvinner allting kanske om man inte längre skriver om samma sak?

Bara en tanke som slog mig nu när jag skulle laga mat och funderade på om jag gått upp ett kilo eller inte. Men det är i så fall mitt fel. Jag har tittat för djupt i chokladasken. Alldeles för djupt.